Hen gillar detta!

Dagens Nyheter har en artikel om ordet "hen" i dagens Boklördag och det är roligt att se att det har börjat hitta in även i litteraturen och inte bara sociala media. Jag har hela tiden varit väldigt positiv till detta, för svenskan, nya ord. För inte kan det väl vara så hemskt med ännu ett ord? Ett ord som berikar vårt tal- och skriftspråk. För vi ska inte ta bort något annat ord, vi behåller allt vi redan har och lägger till ett nytt. Fantastiskt. Och som plus i kanten får vi ett ord som visar att könsbestämning faktiskt inte är så intressant.

Junot Díaz i Boklördag

Jag både älskade och hade svårt för Oscar Waos korta förunderliga liv men mest gillade jag den nog ändå. Nu har Junot Díaz kommit med en ny bok: Det är så du förlorar henne (fantastisk titel!) och jag är väldigt nyfiken. Noterar den genast på önskelistan. Några citat ur artikeln i DN's Boklördag:

"- Jag har aldrig varit bekväm med att jag förväntades vara antingen dominikansk eller amerikansk. Jag trivs utmärkt med att vara båda och det verkar göra människor besvikna - de vill att det ska vara ett besvärligt motsatsförhållande. Det är ett uttryck för människors längtan efter förenkling."

" (---) Män har ofta inga problem med att säga att de gillar porr och stora bröst, men den stora frågan är hur det slukar och avhumaniserar dig. Jag är inte intresserad av din porrsamling om du inte kan berätta, i detalj, hur den hindrar dig från att vara en hel människa."

Ny bok av Chimamanda Ngozi Adichie!

Det här är ett måsteköp för mig, ska se om jag kan svänga förbi en bokhandel redan i veckan som kommer. Chimamanda Ngozi Adichie är en av mina absoluta favoritförfattare och är så förbaskat skicklig att jag inte skulle bli förvånad om det finns ett Nobelpris med hennes namn på någon gång i framtiden. Den nya boken heter Americanah.

Det bästa med lördagar

Det här är grejer. När man vaknar tidigt fast utan väckarklocka, går upp och gör sig en kopp te för att sedan krypa tillbaka ner i sängen igen. När man tar med sig DN på vägen och kan öppna Boklördag för att läsa tills man känner att det är dags att gå upp. Inga måsten, inga tider att passa. Bara en prasslig tidning och en katt som snyggt nog gör exakt som rubriken till intervjun med PO Enquist säger när man ska fota henne (en fågel utanför fångade hennes uppmärksamhet, jag hade aldrig kunnat arrangera det så fint om jag så försökte i ett par timmar). Precis lagom när förkylningen fortfarande får mig att låta som Bonnie Tyler och temperaturen utanför fönstret säger -10.

Gilla hata horan

Som en fortsättning på inlägget om näthatet så tipsar jag om en intervju med Johanna Nilsson i Boklördag där hon berättar om boken Gilla hata horan som handlar om just människors beteende på nätet. Har själv inte läst den men blev givetvis intresserad. Har faktiskt bara läst en bok av Nilsson och det är hennes första, Hon går genom tavlan, ut ur bilden, och den älskade jag.

Uppdatering: Läs även gärna den text Jan Guillou har skrivit i dagens Aftonbladet!

DN Boklördag skjuter återigen långt över målet

För det första: en zombie, flera zombier. För det andra: är det bara tonåringar som får gilla zombielitteratur och zombiefilmer och då bara för att det påminner om deras egna halvtaskiga hygien? Det finns få saker som skrämmer och lockar mig som zombier, jag knarkar de odöda på samma sätt som jag som tonåring slukade böcker om kärnvapenolyckor. För det handlar snarare om vad världens undergång gör med människan som individ och som kollektiv än ett frossande i smuts, blodsprut och halshuggningar. Åtminstone för mig. Vem och vad offrar vi och framförallt varför. En riktigt bra bok om apokalypsen tvingar mig att hantera allt om livet och döden. De här fem och en halv raderna av Hö Hö-humor hade jag kunnat vara utan.

Den mest förbjudna sexualiteten

De börjar komma nu, texterna om Kerstin Thorvalls författarskap. I Boklördag i DN finns idag en fantastisk analys av Thorvalls litterära sjuttiotal skriven av Ebba Witt-Brattström. Jag är så jäkla less på att de flesta haft så svårt att skilja på författaren Thorvall och privatpersonen Thorvall. Inser givetvis att det kan vara knepigare att skilja dem åt när författaren ofta skriver om sig själv, men varför är det lättare att göra om författaren är en man? Och varför är en kvinnas beskrivning av sitt liv "bekännelselitteratur" medan mannens är stort författarskap? Witt-Brattström påpekar exempelvis angående jämförelsen med den samtida boken Jack av Ulf Lundell att: "Jack innehåller fler detaljerade sexskildringar än Det mest förbjudna. Så vari bestod det skandalösa i Thorvalls roman?" Jag fick en längtan att läsa om Det mest förbjudna så jag får nog plocka upp den från mamma nästa gång jag är där.

"Problemet med Thorvalls böcker var att hon envist kolportrerade en 'för gammal', därför oestetisk kvinnokropp. Inte nog med det. Hennes Anna yttrar sig sakkunnigt om mäns sexuella förmåga, utan att fatta att det är totalförbjudet."

Maj Sjöwall i Boklördag

Min pappa läste enbart svenska manliga deckarförfattare. Det var ärligt talat inte lätt att hitta nya böcker till honom men varje gång Mankell, Guillou eller GW Persson kom ut med något nytt så var det som julafton. Tills den efterlängtade boken var utläst en eller två dagar senare. Då återgick han till att läsa om de gamla böckerna, de han läst så många gånger. Men de böcker han läste allra flest gånger var utan tvekan de skrivna av Per Wahlöö och Maj Sjöwall, de bestod mer av lösbladssystem än något annat. Och han pratade om karaktärerna som om de vore riktiga människor. Kommer du ihåg när Kollberg...? Jag läser det mesta f ö r u t o m svenska deckarförfattare men då jag under så väldigt många år fick höra historier om Sjöwall/Wahlöös romanfigurer så känns det nästan som om jag känner dem och därför läser jag alltid artiklar om författarna. Idag finns det en jättefin intervju med Maj Sjöwall i DN's Boklördag, se till att läsa den - oavsett om du läser kriminalhistorier eller inte.

Maj berättar bland annat om de privata bibliotek som fanns i Stockholm när hon växte upp och den stockholmska dialekten kommer fram så fint:

" - Vilka konstiga bibliotek, sådana har jag aldrig hört om?

 - Jora, det fanns, serru. Det som var närmast oss låg på Pontonjärgatan. Det var som en liten, liten butik och där satt en tant bland alla bokhyllorna."

Haren alla pratar om

Är det någon som läst Haren med bärnstensögon? Det verkar vara en sådan där bok som man ena dagen aldrig hört talas om men som nästa är på allas läppar. I dagens Boklördag har författaren Edmund de Waal fått en sida och både boken och dess skapare verkar onekligen vara intressanta.

Ur DN:

"Haren med bärnstensögon" går inte att placera i någon genre - och just det faktum höll på att kosta boken livet.
 - Min bok är ingen memoar och det är inte konsthistoria. Den är ett slags självbiografi, säger Edmund de Waal.

Men det absolut bästa står att läsa i informationsrutan om de Waal:

Arbetar just nu på en bok om porslin och färgen vit. "Den kommer nog ut om fem år".

Älskar den här killen utan att ha läst ett enda ord han skrivit.

Nu ÄR det äntligen lördag

Bok, DN's Boklördag, te och två pälsbollar. Kan det bli bättre?

För ut tänker jag inte gå om jag inte måste.