Min pappa läste enbart svenska manliga deckarförfattare. Det var ärligt talat inte lätt att hitta nya böcker till honom men varje gång Mankell, Guillou eller GW Persson kom ut med något nytt så var det som julafton. Tills den efterlängtade boken var utläst en eller två dagar senare. Då återgick han till att läsa om de gamla böckerna, de han läst så många gånger. Men de böcker han läste allra flest gånger var utan tvekan de skrivna av Per Wahlöö och Maj Sjöwall, de bestod mer av lösbladssystem än något annat. Och han pratade om karaktärerna som om de vore riktiga människor. Kommer du ihåg när Kollberg...? Jag läser det mesta f ö r u t o m svenska deckarförfattare men då jag under så väldigt många år fick höra historier om Sjöwall/Wahlöös romanfigurer så känns det nästan som om jag känner dem och därför läser jag alltid artiklar om författarna. Idag finns det en jättefin intervju med Maj Sjöwall i DN's Boklördag, se till att läsa den - oavsett om du läser kriminalhistorier eller inte.
Maj berättar bland annat om de privata bibliotek som fanns i Stockholm när hon växte upp och den stockholmska dialekten kommer fram så fint:
" - Vilka konstiga bibliotek, sådana har jag aldrig hört om?
- Jora, det fanns, serru. Det som var närmast oss låg på Pontonjärgatan. Det var som en liten, liten butik och där satt en tant bland alla bokhyllorna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar