Hello Kitty måste dö, av Angela S. Choi

Fiona är en tjugoåttaårig kinesisk-amerikansk kvinna i San Fransisco som arbetar som jurist, bor kvar hemma hos föräldrarna och hjälper till på familjens kemtvätt efter åttiotimmarsveckorna på kontoret. Men hon har börjat tröttna på att försöka leva upp till de omöjliga förväntningarna, speciellt när hennes pappa fått för sig att hon ska gifta sig. Efter att ha försökt ta sin egen oskuld med en dildo (Mr Happy) och en tub bedövningsmedel kommer hon åter i kontakt med sin gamla skolkamrat Sean som numera arbetar som plastikkirurg och mycket snart börjar Fionas påtvingade dejter råka ut för diverse mystiska olyckor...

Det här är en bok med Nirvana-citat, en segelbåt som luktar död ekorre, halsbrytande humor, kinesiska begravningar, juristkontor, höga klackar och död. Jag föll pladask för det morbida. Det må vara något överdrivet men för mig passade Hello Kitty måste dö perfekt just nu efter Moa Martinson, jag har skrattat högt flera gånger under läsningen och det har kittlat i magen som när man åker bergodalbana. Allt är fullkomligt absurt och jag älskar det.

Två citat ur boken:

Det kantonesiska ordet för "ja" är "hai". Det kantonesiska uttrycket för "fitta" är detsamma, men då betonar man ordet som en fråga. "Hai?"Den som påstår att mandarin är ett bättre språk än kantonesiska borde lära sig att uppskatta den hårfina skillnaden i tonfall och betoning som kan får ett "ja" att låta som "fitta".

Kinesisk hjärngympa. Två saltomortaler och en frivolt och man var inte ens i närheten av dit man nu skulle. Det var bara folk som luktade svett som använde deodorant. Om man inte använde deodorant luktade man alltså inte svett. Det var bara håriga personer som rakade sig. Om man inte rakade sig så var man alltså inte hårig. Om man hade hår på benen och under armarna hade man troligen också hår på könet. Skamligt.

Fler som läst: Schitzo-Cookie's Bokblogg och I bokens värld är allt möjligt.