Regn, regn och åter regn

I början av Stefan Castas bok vräker regnet obönhörligen ner.

Men nu regnar det ännu mer. Vattnet kastas ner från himlen. Värmeljusen slocknar av ren förskräckelse. Vinden vaknar till liv och börjar riva och slita i den stora eken på gårdsplanen. En gren faller ner och flyter bort på vattnet.

Att läsa Den gröna cirkeln är extra obehagligt nu när vädret i verkligheten är så likt det i boken. Jag vill spika igen fönster, bunkra mat och andra förnödenheter. Det var med nöd och näppe helgens bröllop inte spolades bort. Alla vänner och bekantas känsla av att vi plötsligt befinner oss i filmen Fyra bröllop och en begravning (då vi bara ser varandra uppklädda till helgerna när någon gifter sig) ersattes av en djupare domedagskänsla och en undran om det hyrda partytältet skulle hålla för vattenmassorna. När regnet i boken sedan avtar bara för att ersättas av något ännu mer störande så vill jag bara gräva ner mig under täcket och inte gå ut alls.