Jag var fosterbarn hos tant Edla och farbror Sixten. Jag kom till dem när jag var ett år gammal. Förut bodde jag på ett barnhem. Det var där tant Edla hämtade mig. Hon ville egentligen ha en flicka, men det fanns ingen hon kunde få. Därför tog hon mig. Fast farbror Sixten och tant Edla tycker inte om pojkar. Inte när de blir åtta-nio år åtminstone. De tyckte att det blev för mycket oväsen i huset och att jag drog in för mycket smuts när jag varit ute i Tegnérlunden och lekt och att jag slängde kläderna omkring mig och att jag pratade och skrattade för högt. Tant Edla sa jämt att det var en olycksdag när jag kom i huset. Farbror Sixten sa ingenting.
Åh Mio min mio den måste jag också skaffa mig!
SvaraRadera/Emm.
Jag blev också sugen på att läsa den nu :) Eller någon annan Astrid
SvaraRaderaHej Emm! Jag kände ett definitivt "måste" när jag såg den, det var bara att plocka på sig samt gå och betala.
SvaraRaderaTidningssida: De har Bröderna Lejonhjärta också! Men den kunde jag inte börja läsa på tåget då jag vet att jag fulgråter redan på sidan ett. Och så har jag redan den i en fin gammal upplaga hemma, Mio min Mio vet jag inte vart den tagit vägen.
SvaraRaderaJag gillar Mio mer än bröderna. Men på något sätt är ändå Ronja bäst :-) Skulle vilja ha alla i bokhyllan.
SvaraRaderaJag har nästan alla Astrid Lindgrens barnböcker i bokhyllan, Mio min Mio, Madicken, Ronja, Lotta på Bråkmakargatan, Bröderna Lejonhjärta Mästerdetektiven Bomkvist, Vi på Saltkråkan m.fl.
SvaraRaderaJag är lärare och brukar ofta läsa Mio min Mio för barnen. De älskar den.
Emma: Ronja är helt klart bäst. :-) Mina favoriter har alltid varit de med fantasyinslag.
SvaraRaderaCinnamonbooks: Hon efterlämnade en enorm sagoskatt, Astrid Lindgren. När jag var liten så läste jag och mamma boken om Ronja så många gånger att den föll i bitar, vi fick köpa en ny.
SvaraRadera