Omläsning: De små tingens gud, av Arundhati Roy

Tvåäggstvillingarna Rahel och Esthappen (Estha) växer upp i en liten by i den sydindiska delstaten Kerala. Liksom många andra tvillingpar har de en speciell kontakt, det är nästan som att de ibland är samma person. Barnens historia varvas med deras släktingars, vi hoppar lätt mellan nu och då. Mycket cirkulerar kring deras engelska kusin, Sophie Mol, vars död vi blir medvetna om redan på fjärde sidan. Men alla när, var, hur och varför får vi vänta på. Författaren har ett sätt att först låta oss se en händelses verkningar och sedan arbeta sig bakåt i etapper. Andra ämnen som tas upp är alkoholism, religion, konservering av frukt, Indiens kastsystem och vad man gör när man älskar någon som är oberörbar. Omslagsfliken säger det bäst:

Kastsystemet har byggt murar kring kärleken – det finns stränga regler för vem som får älska vem. Och hur mycket. Men det är inte alla som lyder. 

 Jag sjönk genast ner i den här bokens otroliga språk som i sakta mak snirklar sig över sidorna och kände mig väldigt hemma i både historien och miljöerna, trots att jag aldrig varit i Indien och inte har någon tvilling. Förmodligen är det vad som gör den här boken så storslagen, att författaren lyckas beskriva miljöerna och människorna på ett sätt som gör att man känner sig som hemma oavsett var i världen man kommer ifrån. Det är allmängiltigt och specifikt på samma gång. Rahel och Estha är precis så som jag själv minns hur det var att vara barn med alla de där funderingarna man hade men ofta inte vågade fråga om, för att inte tala om de saker man faktiskt frågade om men ändå inte fick ett tillfredställande svar på.

Detta är för mig en omläsning, första gången jag läste De små tingens gud var när den kom ut på svenska 1998 och nu når den tyvärr inte riktigt upp till den höga nivå som jag höjde den till då. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för en bok att leva upp till det minne som man har av den. En mestadels bra bok blir bättre och bättre ju fler år man har mellan första lästillfället och nuet, de dåliga delarna faller i glömska. Men fortfarande tycker jag väldigt mycket om den.

Jag blandar ihop personer och minns inte deras namn (men som jag alltid påpekar när jag klagar på sådant: det kan verkligen bara vara jag) och ibland blir de torrare delarna av boken lite väl torra. Att få en beskrivning av kommunismens historia i Indien kan vara väldigt intressant, men när man utan förvarning går från vackert poetiskt språk till facktext är det lite som att springa in i en vägg. Jag skulle annars kunna läsa den här boken enbart för språkets skull, fullkomligt älskar språklekarna och nybildningarna av ord.