The World Is Dead

The World Is Dead är en samling zombienoveller, arton stycken för att vara exakt. Återigen snor jag baksidestexten för att förklara handlingen.

”The end of the world has come and gone. The dead have risen, and they’ve won. No more rallying of the troops. No miracle cure or weapon. Just lots of dead people walking around. If the living dead won, what would the world be like. This collection of eighteen tales – including entries from David Wellington, Jack Ketchum, and Gary A. Braunbeck – take up the call to answer that question. People go to work. Have sex. Get drunk. Fall in love. Take revenge. Raise families. Watch TV. Laugh. Mourn. Murder. Pray. The world is dead, but life goes on."

Själva apokalypsen brukar vara det mest intressanta för mig, men samtidigt så kan den vara uttröttande och långdragen. Här är allt sådant överstökat, de överlevande har skapat sig nya liv. Människor måste trots allt gå vidare. Ibland lever människorna bakom stängsel i en värld där de odöda dikterar villkoren, andra gånger är zombierna besegrade och till och med integrerade i samhället. Historierna är alltifrån obehagliga och läskiga till riktigt roliga, man vet aldrig vilket man får när man påbörjar en novell. Jag har ofta dömt ut dem i början av läsningen, de har på något sätt framstått som lite… löjliga. Men sen när jag kommit till slutet så har jag flera gånger varit helt tagen. De är mer än de först verkar.

En av mina favoriter var The Lonliest Man In The World, en mestadels rolig historia om en kille som söker en zombievän att kolla på klassiska filmer med. Men även den får ett sting av allvar på slutet. Vad du än gör efter zombieapokalypsen, mucka inte med överlevanden i ghettot. Andra som stod ut var Dead Men Can’t Complain, The Visitor och The Blue Word.