Leif GW Persson är en riktig pärla, det känns som att han har en verklig omtänksamhet om offren. Dessutom är han ofta rolig när han pratar om gärningsmännen och när han påstår att Thomas Quick inte kan ha utfört morden då han knappt har styrfart så skrattar jag högt. Men samtidigt så blir jag mer och mer beklämd över hela programidén. När blev verkliga avskyvärda händelser till sommarnöje för en tevepublik? Halvtimmesprogram i lagom portioner när grillen slocknat och vi vill ha lite spänning. Jag blir lite äcklad, främst av mig själv och speciellt när en anhörig knappt kan hålla tårarna tillbaka i en intervju. Jag tvingar mig själv att titta extra noga på bilderna av paret. De hette Marinus och Janni Stegehuis. De var riktiga människor som dog på ett fruktansvärt sätt.
Har jag blivit gammal och blödig?
Tipsar dock gärna om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som påstås vara lite inspirerad av tältmorden i Appojaure. Hon hävdar sig inte ha någon lösning på gåtan utan har tagit en händelse och sedan skapat en egen historia kring den. Innan jag gick och lade mig igår plockade jag ner den ur bokhyllan och lade på nattduksbordet, för den vill jag läsa om i sommar.
Deckare är ju de böcker som ligger bäst till på topplistorna känns det som. Vi människor verkar gilla att läsa/ se om hemskheter.
SvaraRaderaVi läser om mord nästan varje dag i böcker eller i tidningar, tidningar som säljer som bäst om vi har ett spännande och gruvligt brott/mord/kidnappning som huvudnyhet. Vi kollar på deckare och mordgåtor på tv inte konstigt att vi blir avtrubbade. Tror att många eftersom de flesta förståss inte känner offren på riktigt då tänker på det som samma sorts nöje som när man läser en deckare. Att det inte är verkligt, även om det i detta fall är det.
Eller?
Miriam: Jag läser inte deckare men har alltid varit väldigt intresserad av verkliga mordfall, så jag om någon förstår fascinationen! Tyvärr tror jag att vi ofta, som du säger, glömmer att det handlar om riktiga personer. Avtrubbade är helt rätt ord. Först nu har jag börjat känna annorlunda inför detta.
SvaraRaderaMen mer och mer så tänker jag på dessa människor som blivit allmän egendom bara för att de blivit mördade. Paret Stegehuis beskrevs i programmet som väldigt privata, de drog sig undan för att få vara för sig själva. Hur hade de själva känt inför all mediarapportering?
Precis, jättehemskt! Bara för att man är död kan ju inte allmänheten äga en.
SvaraRaderaSom kompisar på facebook som dör, vad hade dom velat? Ha kvar kontot eller få det raderat.
Eller döda människors dagböcker.. Det tycker jag verkligen inte är okey att läsa. Var bara menat för dem själv, ingen annan. Hemskt!
Miriam: Det är jättesvåra frågor. Visst finns det ett allmänintresse i brottsfall och man kan inte hindra att det görs program om dem. Men att döpa det hela till "Sommarmord" känns lite konstigt, för mig åtminstone.
SvaraRaderaJag har aldrig sett VB som något direkt nöjesprogram. Inget man tittar på för att bli glad. Det är rakt informativt, ungefär som uppdrag granskning, och så får man en del information om polisens arbete.
SvaraRaderaHåller dock med om att titeln på deras sommarspecial är rätt vidrig. Hur tänkte de?
Tobias: Det är just det: raka, informativa program om brott och mord måste givetvis få finnas till. Så jag undrar om det är programmen i sig eller min attityd som ändrats. Tror det lutar åt att det är jag som blivit blödigare.
SvaraRaderaJag har lite svårt för GW men jag gillar Kerstin Ekman :-) Speciellt trilogin Vargskinnet.
SvaraRaderaEmma: Kerstin Ekman är en av mina favoriter, hon liksom skriver in under huden på en. På ett bra sätt. :-)
SvaraRaderaHar du läst om den? Jag minns den som väldigt bra, det vore roligt att läsa några rader om den.
SvaraRaderasnowflake: Tyärr inte än.. Jag lade fram den men fick den inte med mig när jag flyttade tillfälligt till pojkvännens lägenhet i juli. Nya tag när jag är hemma igen i augusti!
SvaraRadera