måndag 18 april 2011

De vassa tändernas skog, av Carrie Ryan


OBS: Viss spoilervarning.Vill du inte veta något alls om historien innan du läser boken ska du nog inte läsa min recension.

Att jag skräms vettlös av zombier är ingen hemlighet. Efter bok eller film om nämnda monster så kan jag spendera veckor eller månader med att planera min flykt i händelse av ett utbrott. Jag utvärderar huruvida min lägenhet eller kontoret i stan skulle vara bäst gömställe, eller är det kanske stugan på landet? Jag kan stå och vänta vid jobbets hissar och fundera på vad jag skulle göra om det hände just i detta nu. Skulle jag låsa in mig på toaletten? Skulle jag dricka vattnet i toalettstolen om jag var tvungen? Vad därinne skulle lämpa sig bäst som vapen när jag till slut skulle tvingas slå mig ut?

Många gånger har jag funderat på varför just zombier skrämmer mig ända in till min kärna. Varför inte sådant som faktiskt är sannolikt, som krig eller cancer? Men hela mitt liv har apokalypshistorier skrämt mig mer än annat, på mellanstadiet frossade jag i kärnkraftsolyckor med ödeläggelse och ensamma sjuka människor som drar runt i övergivna landskap som följd. Som vuxen har jag gått över till andra typer av Världens Undergång. För några år sedan hittade jag boken The Forest of Hands and Teeth av Carrie Ryan. Jag plöjde den snabbt och blev glatt överraskad av historiens förmåga att skrämma mig på samma sätt som barndomens tyska kärnkraftsolyckor och dagens zombiefilmer har gjort. När jag såg att den översatts till svenska och detta i Styxx Fantasy’s regi var jag ”tvungen” att köpa det oerhört snygga exemplaret på Sf-bokhandeln. En solig helg senare är jag lätt rosa i hyn efter att ha suttit på balkongen och plöjt De vassa tändernas skog vid varje ledig stund.


Mary lever i en liten by som är avskärmad från resten av världen med hjälp av ett staket, en tät skog och oräkneliga oheliga som hela tiden försöker forcera hindret för att komma in i byn och äta de ännu levande. Det har gått många år sedan Återkomsten, som zombieutbrottet kallas, och ingen minns längre vad som finns bortom skogen. Systerskapet kontrollerar byn med Guds hjälp och de unga männen väljer vilka flickor de vill gifta sig med medan de som blir över rekryteras till katedralen där Systerskapet distribuerar mat, kläder och hus. Allt är koncentrerat kring överlevnad, det måste födas nya barn och det måste alltid finnas unga starka män som kan patrullera stängslet. Mary hinner uppleva både att arbeta för Systerskapet och att bli tingad för giftermål innan Genombrytningen sker och de oheliga väller in i byn. Med några närstående flyr hon längs med en inhägnad stig.
     Mary är både irriterande inkonsekvent och ologisk, men det är väl några av de saker som gör henne till tonåring. Men jag älskar att hon älskar utan att låta det bli hela hennes värld. Det begränsar henne ingalunda, hindrar henne inte från att drömma större drömmar än vad byn med dess inskränkta invånare tillåter. Hon blir aldrig någon stjärnögd Twilight-Bella som definierar sig själv nästan enbart efter mannen hon älskar. Mary tar självständiga beslut och vågar tänka om vid behov, man kan vara jättekär men ändå välja sådant som gör ont.

Jag tycker fruktansvärt mycket om den här boken. Nu när den finns på svenska kommer det bli lättare att pracka på den på vänner och jag gissar att den kommer finnas i en del paket jag ger bort den närmaste tiden. Nu ger jag mig på tvåan, The Dead-Tossed Waves, även det blir en omläsning men sedan väntar trean The Dark and Hollow Places som jag köpte i fredags.

4 kommentarer:

  1. Nu har jag läst om den hår boken både hos Fiktiviteter och hos dig och inser att jag måste läsa! (jag hoppade över den spoilertätaste delen av din text, så tack för varningen!). Jag är ohälsosamt förtjust i zombies i alla tänkbara format, så det här låter verkligen som någonting för mig.

    Och jag måste säga att det är skönt att läsa att jag inte är ensam om att planera in zombieapokalypsscenarion in i minsta detalj. :) Sist jag stod i kö på ikea började jag exempelvis spekulera i vilken avdelning på varuhuset som det skulle vara bäst att barrikadera sig i...

    SvaraRadera
  2. Ja, jag tror nästan att du måste. ;-)

    "Ohälsosamt förtjust" var mycket bra uttryckt, för precis så är det. Jag blir verkligen rädd på riktigt men fascinationen är så stark att jag inte kan låta bli. Och Ikea.. Hm. Att säga avdelningen för köksprylar känns lite som ett rookie mistake, visserligen många vassa vapen till hands men var sjuttsingen gömmer man sig där? :-)
    (Såg förresten ett diagram på vilka katastrofer människor i USA hade förberett sig på. Zombieutbrott var den absolut största tårtbiten, jordbävning, översvämning och orkan låg långt efter.)

    SvaraRadera
  3. Kul att du också gillar boken, jag känner att jag nog inte kan vänta tills del två och tre översätts innan jag läser... Och jag tycker också att Bokstävlarna borde läsa ;)

    SvaraRadera
  4. Ska man vänta på översättningarna så kan man få vänta länge. Och som vanligt så tycker jag att originalspråket är snäppet bättre, även om jag inte känner att jag har något att klaga på vad gäller översättningen av De vassa tändernas skog.

    Eller hur! :-)

    SvaraRadera