När jag var barn läste mamma och jag Ronja rövardotter tills boken gick sönder och vi var tvungna att köpa en ny. Fortfarande är den min mall för så mycket. Jag älskar styrkan, kärleken, sorgen och så givetvis skogen. Jag var nio när vi flyttade från höghusområdet till det nybyggda radhuset, som låg precis vid randen av en skog. Redan när vi var där och tittade på huset vi skulle flytta in i tänkte jag att det var en perfekt miljö för att leka Ronja i. Sedan när jag väl var där så kunde jag försvinna upp i skogen i timmar. Fortfarande är Ilon Wiklands detaljrika, mörka och fantastiska illustrationer jag tänker på när någon säger Ronja, det och den underbara filmatiseringen som jag inte kan se om utan att gråta. Ronjas skog är min skog, med oknytt, vildvittror och grådvärgar.
Skog är väldigt speciellt och helt klart kan vad som helst finnas där :)
SvaraRaderaI mitt huvud så kan precis allt finnas där. Precis som i Mattisskogen. :-)
RaderaMånga skogar är lite magiska.
SvaraRaderaDet är det bästa med skogen. Magin.
RaderaJag glömde bort Mattisskogen när jag försökte spåna fram mitt svar! Vet inte hur jag lyckades med det, för det är ju en favorit - om än en läskig sådan!
SvaraRaderaEn riktig favoritskog! Just tack vare alla de läskiga inslagen, för min del. :-) Det var tack vare dem jag älskade både skogen och boken som barn.
Radera