Mitt i alla böcker

Mitt gamla problem med att jag har svårt att avsluta böcker har återkommit. Jag köper och beställer nytt precis hela tiden, påbörjar och gillar! Men sedan faller både lusten och orken bort när jag kommit till ungefär hälften av texten. Just nu är jag mitt i följande böcker:

Men så är det begravningsvecka också, så jag tillåter oförmågan att avsluta böcker. Det får bli nya tag någon annan gång, just nu är det för mycket med allt som inte har med läsning att göra. 

De dödas röster, av Sara Bergmark Elfgren

Journalisten Emma Nylander undersöker det tjugo år gamla mordfallet på Jessica Lundh som blev mördad i en kolonistuga. Vi växlar mellan nittiotalet när mordet ägde rum och det kompisgäng som fanns runt Jessica och nutid när det görs nya försök att lista ut vad som egentligen hände. Jessicas bästa kompis blev anklagad för mordet men var det verkligen han? I denna mockumentär om åtta avsnitt får vi en resa genom ungdomsår, nittiotalsmusik, magi och rollspel. Det är magiskt på riktigt! Jag började lyssna på väg hem från jobbet, fortsatte när barnet vi var barnvakt till hade somnat och lyssnade klart hemma i sängen. Det är spännande, beroendeframkallande och välskrivet. Det är faktiskt så bra att jag hela tiden fick påminna mig om att det inte är på riktigt. Författaren Sara Bergmark Elfgren har gjort ett riktigt bra jobb. Rekommenderas!

Hitta den här på Sveriges Radio!

Mönstrens bok

Inte för att jag behövde en ny anteckningsbok, för sådana köper jag alltid för många av, men ändå kände jag mig "tvungen" att klicka hem Mönstrens Bok från Adlibris i förra veckan. Och när jag igår fick sms om att den fanns att hämta på Posten så slängde jag mig ut i regnet. Den är hur fin som helst! Nu ska jag bara förhandsbeställa Nyckeln också.

Eld, av Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg

Det känns överflödigt att beskriva den här bokens handling när Eld förmodligen är en av de mest efterlängtade och lästa den här våren men så här står det på baksidan:

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan i väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunnat förutse. Det blir alltmer uppenbart att något är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Mer vågar jag inte skriva om händelserna i boken, av rädsla för att avslöja för mycket. För det händer en hel del, givetvis, och allt och alla är noga sammanlänkade. Jag har givetvis samma problem som när jag läste Cirkeln, nämligen att jag blandar ihop tjejerna men så har jag också erkänt svårt för att hålla ordning på många karaktärer samtidigt. Och ibland tycker jag att tonåringarnas kärleksliv är ganska trist och får för stor fokus, fast kom igen, det är jag nog bara för gammal för att förstå. Annars har jag väldigt få invändningar, Eld är till och med bättre än Cirkeln. Jag svischade igenom de sexhundratrettiofyra sidorna på nolltid, släpade med mig den till och från jobbet och låg och svor över mina svaga handleder när jag läste om nätterna. Fullkomligt älskar alla popkulturella referenser och än mer att få hata vissa personer samt Positiva Engelsfors. Det är roligt, hjärteknipande sorgligt, rörande och rasande spännande. Hur i all världen ska jag kunna vänta på del tre?

Eld, missionärer och vampyrer

Hemma hos Beroende av böcker så har vi inte riktigt gått upp än. Eller, vi vaknade redan före sju men efter att ha hämtat te så kröp vi ner i sängen igen, jag och katterna, och där (här) har vi stannat. Påbörjade Eld igår eftermiddag och har nu läst cirka en tredjedel. Det är baske mig omöjligt att lägga ifrån sig den när man väl har börjat!

Måste säga att rörelsen Positiva Engelsfors skrämmer skiten ur mig, mer än alla demoner, vampyrer och andar någonsin kunnat göra. Tänker givetvis på Fellowship of the Sun från suveräna True Blood (se bilden nedan) men även på min mamma som alltid slagit bakut så fort hon anat sådana människor. En egenskap som var nästintill nödvändig då vi när jag var liten bodde ett stenkast ifrån en kyrklig rörelse som gärna missionerade bland bostadsområdena runt omkring. (En gång öppnade mamma dörren och påstod att vi dyrkade djävulen och därför inte firade jul, bara för att få dem att gå därifrån så fort som möjligt.)

Nej, nu ska jag lirka boken från katterna som absolut inte ville bli fotograferade men nu har tagit boken som gisslan. Och jag tänker inte gå upp ur sängen förrän jag absolut måste.

Det bästa bokpaketet på länge

Det är nog exakt såsom Åsa skrev hos Fiktiviteter: bilder på nyuppackade exemplar av Eld kommer vara den vanligaste bilden på svenska bokbloggar den här veckan. Och varför ska jag vara ett undantag? När sms:et kom på jobbet väste jag förtjust They're here... och gnuggade händerna som Mr Smithers. Och jag fick en fin tygpåse också! Trodde jag beställt för sent för att få det så nu är lyckan fullständig.

Fast ni kanske vill se den utan kattrumpan?

Cirkeln, av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Att gå direkt från 1Q84 till Cirkeln (och nu pratar vi inom en timme) kanske var ett för stort miljöombyte. Men ganska snart fann jag mig ändå till rätta i Engelsfors och när Buffy-referenserna började hagla så satt jag på pendeln och skrattade högt.

     Jag har vissa problem med att hålla isär alla dessa tjejer. Vem sjuttsingen var Vanessa nu igen? Det kan vara bara jag, för jag har erkänt dåligt minne för utseende och namn, men det förtar lite av första delen av boken. Att hela tiden behöva bläddra tillbaka för att se vem som är vem. Men det är i stort det enda jag har att klaga på. Annars är det spännande, fartfyllt, hjärteknipande och roligt. Ja, framförallt var det roligt att läsa Cirkeln. Jag njöt av varje sekund.

Jag gillar, nej jag älskar, att tjejerna får vara just normala tjejer. Med allt vad det innebär. Det må låta som en självklarhet men när man pumpats full med skamfylld amerikansk popkultur sedan tonåren så är det befriande skönt när tjejer kan ha sex utan att de varje gång måste bli bestraffade i form av graviditetsskrämsel efteråt. Att de får göra dumma saker utan att hela tiden kunna förklara varför. Att de får förändras utan pekpinnar.

Allt jag har att säga är: läs. LÄS!