Så kommer de där dagarna när man, trots oräkneliga nya böcker som ligger och glöder på nattduksbordet, ändå väljer att för femtioelfte gången ta upp Harry Potter och den flammande bägaren. För att man behöver något tryggt, för att man behöver magin. När man egentligen borde ta vara på den extra lediga tiden och läsa något helt nytt. Men äh, egentligen, schmegentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar