Kulturkollos veckoutmaning: Vi skapar en chicklit-kanon!

Jag har i ärlighetens namn inte läst så mycket chichlit, förmodligen för att jag allt som oftast är ganska allergisk mot kärlekshistorier. Innan alla nu rasar och förklarar att chicklit verkligen inte bara handlar om kärlek så får jag flika in att: jag veet. Men de få jag faktiskt har läst har ändå handlat om just det. Kärlek. Först bristen på den och sedan det lyckliga slutet. Min första kontakt med chicklit kom när jag i tjugoårsåldern blev dumpad av min dåvarande pojkvän dagen före julafton och min mamma kom hem till mig med en flaska Baileys samt boken Vattenmelonen av Marian Keyes. Jag slukade båda inom två dygn. Boken fick mig både att skratta och gråta och, faktiskt, tänka på något annat än hur synd det var om lilla mig, i säkert flera minuter åt gången. Jag har efter detta läst ytterligare ett par böcker av samma författare men inget slog så hårt som just den där första boken när man själv precis hade blivit lämnad. 

Ännu en chicklit som jag faktiskt har läst är Bridget Jones dagbok av Helen Fielding och filmen återser jag åtminstone en gång per år, gärna runt jul när den går på tv. Ja, den handlar också om att hitta kärleken men åtminstone den första boken handlar även om att hitta sig själv. Så älskar jag filmen väldigt mycket för att Colin Firth ännu en gång fick spela Mr Darcy även om det inte var samma roll. Jag fick nyligen sambon att se BBC-miniserien Stolthet och fördom och han gick med på det helt utan höjda ögonbryn eller suckar. För att vara helt ärlig så var det något jag gjorde mest för att han till fullo ska kunna förstå alla kopplingar mellan den och Bridget (men även för alla roliga memes som cirkulerar om just Mr Darcy). Vilket för mig till frågan: skrev Jane Austen chicklit? Jag är långt ifrån den första att ställa frågan och den skrivs helt utan hånfullhet, för från min sida finns enbart kärlek för henne. Om svaret är ja så måste jag erkänna att även jag älskar chicklit.