Jag vet inte riktigt var tiden tar vägen nuförtiden, även den här helgen försvann i vad som nu i efterhand känns som en blinkning. En väldigt Mr Muscle-doftande och glaskrossande blinkning (jag hade sönder en mindre glasruta genom att av misstag slå den mot duschkabinen när jag städade mammas två badrum) men ändå. Come Sunday night så låste jag ytterdörren, poppade popcorn och satte på filmen Extremely Loud & Incredibly Close. Det var flera år sedan jag läste boken och ett par månader sedan jag köpte filmen men nu blev det äntligen av.
Och ja, visst var den lika fin som jag förväntade mig att den skulle vara. Tycker de har hittat helt rätt kille att spela Oscar och Max von Sydow är helt fantastisk. Förstår inte hur man kan få fram så många känslor utan att säga ett enda ord i hela filmen. Som så ofta så var filmen inte exakt som boken (om jag nu minns boken rätt) men sådant har jag slutat förvänta mig. Det är så fint med den här pojken som tillåts vara speciell och som man inte försöker ändra på utan tvärtom uppmuntrar, försöker bygga på hans styrkor istället för att peka ut svagheterna. Och jag känner så väl igen mig i honom och hans rädslor för allt som är nytt, högljutt och främmande. Blev väldigt sugen på att få starta ett projekt bara för att kunna rita upp saker på kartor, skapa kartotek och färgkoda saker. Kan verkligen rekommendera både boken och filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar