tisdag 19 februari 2013

Om det var krig i Norden, av Janne Teller



Tänk dig att det är krig. Här, hemma i Sverige. Allt det där som du tidigare bara sett på tv eller läst om i tidningarna händer dig. Människor har försvunnit, tagna av Enhetspolisen, och de i din närhet som inte är döda är antingen skadade av splitterbomber, svårt sjuka eller så traumatiserade att de inte kan ta sig för något. Men så får du och din familj en chans att fly, att komma till ett tältläger i Egypten. Ni flyr med ett ombyte kläder och kommer till ett land där ni anses som ociviliserade för att ni varken kan språket eller seder och bruk. Kan du tänka dig det? Eller är den tanken för långt borta.

Om det var krig i Norden är ett passformat litet tankeexperiment om det som vi i norra Europa anser bara händer andra, aldrig oss. Det är femtio sidor av kort text och bilder som slår rakt i magen och får mig att tappa andan. Den är från tolv år och är väl mest tänkt för de tidiga tonåren men kan med behållning även läsas om man är vuxen.

Jag var bara sex år när U137 gick på grund i skärgården i Blekinge och egentligen för liten för att få några bestående minnen av händelsen men jag har ändå en känsla kvar från de dagarna 1981. Kanske föddes min rädsla för Kriget då. Jag växte upp under Kalla kriget, med ”Om kriget kommer” i telefonkatalogen samt skolans diagram av den skada Bomben skulle göra om den fälldes på Sergels Torg. Av någon anledning så tänkte man som barn alltid bokstavligt och att atombomben skulle träffa mitt i prick på torget var självklart och man såg noga ut vilken skadesektion man skulle hamna i. Vi ute i de yttre förorterna skulle förmodligen överleva själva smällen men ändå dö de närmaste dagarna. För mig var möjligheten om krig verklig. Men hur är det med de som växer upp idag, finns detta i deras tankar och i förlängning: hur mycket empati känner de för de flyktingar som kommer till Sverige? Att Kalla krigets skugga är borta är en enorm lättnad och absolut inget jag önskar dagens barn men kanske behöver de bli påminda om att alla inte har lyckan att växa upp i ett tryggt samhälle. Speciellt gillar jag att tänka mig in i hur det vore att anpassa mig till ett helt annorlunda samhälle än det svenska. Hur skulle jag klara mig om jag plötsligt var tvungen att lära mig arabiska och muslimska värderingar för att överleva? Och skulle jag kunna leva flera år i ett tältläger tillsammans med de man krigade mot i hemlandet? Detta är en viktig bok som väcker många tankar. Rekommenderas varmt.

Stort tack till Lilla Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar