Jag vet att jag har läst den här boken förut men jag minns inte när eller exakt vad jag tyckte om den då. Inte för att jag tror att jag tyckte något annat än bra om den, för jag har gillat alla de böcker av författaren som jag läst, men textens detaljer har på något sätt försvunnit för mig. Kanske var jag för ung för att förstå förra gången? Så det var lite som att läsa den för första gången.
Den reaktion som följer mig genom hela boken är upprördhet. Hur kunde detta vara så kontroversiellt, hur kunde en (inte purung) kvinnas sexliv reta människor så? Men jag blir även beklämd av huvudpersonens mamma och mormor som verkar ha levt så begränsade och rädda liv. Det där med wienerbröden kommer följa med mig länge. Jag menar inte att karaktären Anna (som egentligen är Thorvall själv) gör allt rätt, långt ifrån, men det är misstag som är hennes att göra. Sedan blir jag rasande när hon döms hårdare för att hon är kvinna. En man som "knullat runt" och sedan gett ut det i bokform hade aldrig fördömts på samma sätt. Det är faktiskt befriande med en kvinna som säger att hon inte är skapt för familjeliv i radhus med småbarn och prydliga middagar utan som berättar om vad hon istället vill ha och hur hon så småningom tar sig dit. I ett annat slags samhälle hade hon kanske inte styrts in i konventionella äktenskap, då kanske hon kunnat skapa sig ett liv som hon kunde stå ut med från början. Utan att såra andra människor på vägen.
"Vara kåt. Visa att man är kåt och inte skämmas. Fastän man är kvinna och inte ens ung. Men när jag försökte skriva en följetong om en kvinna som var som jag, då blev det stor oro på veckotidningsredaktionen och chefredaktören som var blond och söt och aldrig svettig under armarna såg vädjande på mig och sa: 'Men nog är det väl bra sjaskigt?' och jag kände att jag inte kunde förklara för henne, att för de flesta är livet ganska sjaskigt, faktiskt, och de skiter i att duka vackert."
Bra citat. Skönt att Kerstin Thorvall fått lite upprättelse, boken fick inte så bra mottagning när den kom ut.
SvaraRaderaJa, visst är det ett klockrent citat? Jag älskar Thorvall som författare och blir så upprörd när folk hela tiden blandar ihop hennes författarskap med hennes privatliv. Jag kommer inte bedöma hennes insatser som mamma, för det vet jag inget om! Allt jag kan sätta plus eller minus på är hennes texter.
RaderaDu blandar ju själv ihop hennes författarskap med personen Kerstin Thorvall, du skriver att huvudpersonen Anna egentligen är Thorvall själv. Det tror jag inte, det är en sorts diktjag. Och Thorvalls mamma var det inget fel på alls, jag har träffat henne. Om hon inte gillade kladdiga wienerbröd - så låt det vara hennes ensak, det är ju bara så jäla dumt att tolka det som något sexuellt! Billigt publikfrieri av sämsta buskis-sort
RaderaAtt jag säger att huvudpersonen Anna är Thorvall själv är för att det på bokens baksida står att det är en självbiografisk roman. Självklart förstår jag att allt i berättelsen inte har hänt, att det är som alla andra böcker där författaren skriver med sitt eget liv som botten: en blandning mellan dikt och verklighet. Men det enda jag kan bedöma är den text som finns tillgänglig och det är därifrån jag hämtat all min information. Jag menar inte att det var något fel på Thorvalls mamma, jag är ledsen om det uppfattades så, men jo, jag blev beklämd av den bild som målades upp av henne i boken. Sanningshalten däri har jag däremot inte möjlighet att bedöma. Min uppgift är inte att leta eventuella fel utan bedöma en litterär text.
Radera