söndag 13 januari 2013

The Big Bang Theory - en hyllning och en oro

Det sägs att The Big Bang Theory (TBBT) är världens populäraste sitcom just nu och det har jag väldigt lätt att förstå. För det finns så många anledningar att älska TBBT, serien har en underbar nördighet som presenteras med en enkelhet och komplexitet. Det finns ett öga för detaljer, se exempelvis på kläderna: i hur många andra serier har karaktärerna återkommande samma kläder på sig? Till och med den modemedvetna Penny ses flera gånger i sina plagg och tvättstugan är inte en helt ovanlig scen. Jag gillar även hur de bor i lägenheter med trovärdiga storlekar möblerade med saker från IKEA. Men mest älskar jag TBBT för att det är den enda serien där nästan alla karaktärerna har mer eller mindre Asperger. Nördarna är i förkrossande majoritet och den normativa* Penny får vara den udda. TBBT är som att komma hem, jag kan ha det på i bakgrunden hemma medan jag pysslar med annat. Jag behöver inte se varje sekund utan kan vara fullkomligt nöjd med att de bara "finns" i mitt vardagsrum. De är vänner jag kan välja när de ska finnas där hos mig. 


 Men. För det finns numera ett ganska stort "men". Jag gillade serien mer i början när det bara var killarna, deras sociala problem, och Penny. Nu har det tyvärr börjat bli lite som mot slutet av Vänner när alla tydligen var tvungna att gifta sig och yngla av sig (utom Joey som fick en spinoff). Visserligen älskar jag Amy och Bernadette som även de tillåts vara nördiga fast på helt olika sätt men kan ändå längta tillbaka till "den gamla goda tiden". En serie som inte utvecklas dör sakta men säkert så jag förstår varför det sker men önskar ändå att de kunde fokusera på annat än enbart kärleken. Varför måste de kufiska aspergarna rättas in i ledet och bli mindre knasiga? Visst får de ha kärleksaffärer, gärna långa sådana också, men vadan detta tvång med att para ihop alla? Till och med Sheldon har tvingats bli någons pojkvän! Jag jublar alltid högst när han framhärdar och är "sheldonsk" ända ut i fingerspetsarna, när han tvingar omgivningen att göra som han vill. En verklig Sheldon i min närhet skulle förmodligen reta skiten ur mig och en riktig vänskap skulle med största sannolikhet inte vara möjlig men som fiktiv kamrat så är han en perfekt och grovt överdriven version av mig. Jag älskar Sheldon Cooper. Varför i hela friden måste även han in i ett konventionellt parförhållande? Jag vill se fler situationer baserade på karaktärernas förmåga att vara udda i en värld av icke-udda, inte att de sakta men säkert passas in i normalitet. Jag vill ha mer serietidningsbutik, Comic Con, samlarobjekt och Lego. Nu känns det som att nördigheten tunnas ut, för varje avsnitt så brer de ut en allt mindre klick på en större yta. Snart är det som serien grundades på enbart rekvisita i bakgrunden. 

Brukar du se på TBBT? Hur känner du inför hur serien utvecklas, håller du med mig eller är jag bara hopplöst motvalls nu igen?

*Normativ = någon som inte finns på autismspektrumskalan. 

13 kommentarer:

  1. För att göra mitt svar kort: Jag håller med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det inte bara var jag.

      Radera
  2. Jag håller också med, det var mer charmigt och eget när nörderiet fick större plats!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det!? Nu ligger ett stort fokus på tvåsamheten och bröllop. Ganska trist.

      Radera
  3. Jag kollar bara på ströavsnitt men har inte sett de senaste avsnitten men håller med!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortfarande är veckans nya avsnitt en höjdpunkt för mig, något jag inte kan missa, men tvivlet har börjat smyga sig in i mitt huvud.

      Radera
  4. Jag saknar Leslie Winkle! Hon försvann ju helt som bikaraktär när de andra tjejerna kom in i bilden :(

    SvaraRadera
  5. Jag saknar Leslie Winkle! Hon försvann ju helt som bikaraktär när de andra tjejerna kom in :( Sheldons och Amys förhållande var roligast när hon också var totalt ointresserad, nu börjar det bli smått tragiskt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar också Leslie Winkle! En kollega sa för ett tag sedan att jag påminde om henne till sättet. :-) Det tog jag som en stor komplimang.

      Hade nog helst sett att Amy fortsatte vara "a girl friend who is not a girlfriend". Numera så är all deras interaktion med varandra en kamp om att alla vill att han ska acceptera ett flickvän/pojkvän-förhållande trots att det är emot hela hans världsbild. Tragiskt var ordet.

      Radera
  6. Den nya säsongen började just gå här i Finland och den är en sån besvikelse. Allt det smarta verkar ha försvunnit ur serien och Sheldon agerar nästan hela tiden out of character. Serien blir allt mer lik Two and a Half Men - allt handlar bara om sex.
    Jag är så ledsen, för den var verkligen min absoluta favoritserie. Förstå mig rätt: jag kommer absolut att fortsätta titta. Men med en sur bismak i munnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Det handlar i stort sett bara om sex allting och just det att Sheldon inte får vara Sheldon irriterar mig mest. Tidigare skrattade man m e d de här killarna, nu skrattar man mycket å t dem.

      Som jag sa tidigare så kommer även jag att fortsätta titta, det är trots allt mycket bättre än det mesta andra som går på tv, men det är ärligt talat inte lika roligt längre.

      Radera
  7. Håller helt med dig. Serien är min absoluta favorit. Det kan vara att jag kan identifiera mig med Sheldon eller att jag förstå denna serie bättre an så många andra som går på tv nu. Har själv AS och tyckte att det var skönt att se en karaktär med AS dom lyckades i livet. Brukar oftast vara så att människor med AS visas som ensamvargar. De bor själva och går aldrig ut och har bara problem. De lider helt enkelt. Här se vi en As som lyckas ha vänner på sitt sätt och njuter av livet. Men tyckte mycket bättre om de första avsnitten. Känner också att de retas oftare med Sheldon än i början och att de blivit "elakare" mot honom. Men det kanske bara är jag som känner så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också. Det är så otroligt skönt att se någon med AS som fungerar i samhället, som klarar av ett arbete och bostad, och som faktiskt dessutom är framgångsrik! Men som ovanpå allt detta ändå tillåts ha sina sociala problem. Fortfarande är det en av mina stora favoritserier och jag ser vartenda avsnitt, men frågan är hur länge det kommer vara så. Och du har helt rätt, visst är de elakare mot Sheldon än i början!

      Radera