Förr eller senare exploderar jag, av John Green

Sjuttonåriga Hazel är döende i cancer och tiden hon har kvar kan kanske kan räknas i månader, kanske i år. För att hon inte ska deppa ihop och överdosera på America's Next Top Model skickar hennes mamma henne till en stödgrupp för unga med cancer. Till en början är Hazel ganska negativ till det hela men dagen när Augustus börjar i gruppen så förändras allt till det bättre.

Som så ofta med tokhyllade böcker så försökte jag hålla förväntningarna nere och när jag började läsa så tänkte jag tidigt att: Ha! Så bra är den ju inte. Det fick jag äta upp. För jo, den är så bra. Den är rolig, fin, spännande och sjukt sorglig. Med betoning på "sjukt". Den har en enbent pojkvän, en pappa som ofta gråter och människor som tillåts bryta ihop utan att någon kommer och magiskt fixar allt efteråt. Det här är en fantastisk bok om livet och allt som är bra i det. Fast allt det där som är bra syns ju ofta som bäst när det är genomlyst av det mindre bra och det rent dåliga och det görs otroligt fint i den här berättelsen.

Jag fick en förfrågan från förlaget att förhandsläsa en sista korrekturversion den här boken (och smyga ut lite information före det officiella recensionsdatumet) och nappade direkt. Jag fick trixa lite med formatet och storleken i min Sony e-Reader och när det var så bra som det kunde så var ändå varannan sida helt tom eller innehöll en handfull ord högst upp. Så det blev en hel del extrabläddrande. Inget stort problem i sig och absolut inte förvånande med tanke på versionen. Men det tog inte lång tid innan jag helt glömde bort de läsplattebekymren. Jag såg inte de tomma sidorna. Alls. Förr eller senare exploderar jag är en sådan fantastisk bok att allt annat bara försvann. Jag kommer att rekommendera den till alla jag känner.