Jag såg henne idag i receptionen, av Anders Fager

När Cornelia är elva år tar hennes mamma livet av sig genom att stänga in sig i köket med luckan till gasspisen öppen. Det är då Cornelia hör honom för första gången: mannen som viskar att hon är utvald att bli hans drottning och att han behöver hennes hjälp för att ta plats i människornas värld. Men utan mamman som fast punkt skickas Cornelia fram och tillbaka mellan farmor, pappa och styvpappa. Ingen vill riktigt ha henne utan bråkar mest om mammans förmodade förmögenhet. Det blir en uppväxt präglad av missad skolgång, musik och tv medan mormor och pappa valsar runt i skvallerpressen och säljer foton och historier om Cornelias mamma som var schlagerstjärna. Som ung vuxen flyr hon runt i Europa för att komma undan Den viskande mannen, enbart när hon är full eller hög tystnar han.

I beskrivningen av den här boken så står det att det är en skräckberättelse. Jag håller inte riktigt med men oavsett genre så är Jag såg henne idag i receptionen riktigt jäkla bra. Jag är helt förtrollad! Började läsa sent söndag kväll och låg sedan i soffan och på sängen och läste ut under måndagen (när jag tack och lov var ledig). Berättelsen byter perspektiv och vindlar fram och tillbaka i tiden, ibland med flera hundra år, men jag tappade aldrig bort mig. Det är dessutom en helt fantastisk stockholmsskildring och för mig som jobbar på Kungsholmen så var miljöerna väldigt bekanta. Gissa om jag kommer kolla efter den halvnakna flickan mitt på S:t Eriksgatan nästa gång jag och mina kompisar går på Copperfields innan fotbollsmatch. Ibland är det jobbigt med allt karatesupande i boken och att de flesta av karaktärerna lever i ett ständigt rus men bokens alla fördelar väger lätt upp för det. Det här är något av det bästa jag läst på mycket länge.

När jag hade läst klart så kom jag på att jag aldrig läste ut Samlade svenska kulter, Anders Fagers novellsamling, så istället för att släcka lampan och sova i god tid för att orka nästa arbetsdag slukade jag två noveller. So worth it.