När jag var tolv år gammal dog en flicka på ett kalas. Eller eventuellt så var det ett party. Det var precis i gränslandet så jag minns inte vad vi kallade det. Något kalas blev det i alla fall inte. Och party tror jag få skulle våga kalla det i efterhand.
Kate och hennes bästis Ali är sexton år. Det har gått fyra år sen Zara hittades död i frysboxen.
Jag tog upp den här boken av en slump när jag hade tio minuter extra och som så ofta tog en tur in på Pocketshop på Centralen. Behövde bara läsa baksidestexten för att inse att den här boken måste jag läsa. På hundrafemtio sidor växte en grymt obehaglig historia fram. Kate är benhård; hon super, knarkar, knullar runt och flyr från de sexbilder som spridits av henne på nätet, ändå är jag aldrig riktigt orolig för henne, hon vet sitt värde i världen. Men sakta och smygande blir jag rädd för henne och allt är skrivet på det där exakta språket som jag gillar så mycket, där varje ord är genomtänkt och det inte finns något överflödigt i texten. Hundrafemtio sidor var precis vad som behövdes för att måla fram ett par tonårstjejers vardag, några liv som finns där precis bredvid våra andras. Vi ser dem oftast bara inte. Så för att sammanfatta boken: snyggt, obehagligt, precist och alldeles, alldeles underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar