torsdag 12 januari 2012

Buffy säsong sex

Spoilervarning!

(Jag vet Miriam...)

Den olyckliga kärlekens säsong. Det skiter sig för i stort sett alla kärlekspar och Giles reser tillbaka till England. För andra gången på kort tid så dör en karaktär i serien vilket alltid gör mig lika förtvivlad för jag älskar Tara, till och med lite mer än jag älskar Willow.

  • Trion. Fantastiska, underbara trion. Om det inte vore för att en av dem tar livet av Tara så skulle jag nästan heja lite på dem ibland. När Andrew spraymålar Dödsstjärnan på sidan av deras skåpbil som ska vara inkognito så tjuter jag av skratt. Varje gång killarna är i bild så vimlar det av nördiga referenser.
  • Avsnittet Normal Again när Buffy tror att hon är tokig, att hon egentligen befinner sig på ett mentalsjukhus där hon under de sex senaste åren fantiserat ihop Sunnydale, vampyrer och sin egen hjälteroll. Joss Whedon passar på att själv peka ut seriens svagheter. Kul och läskigt.
  • Buffy-fans brukar ta upp Once More With Feeling när man pratar om säsong sex men jag tycker faktiskt bättre om avsnittet precis efter, Tabula Rasa. Willow vill få Tara att glömma ett gräl men lyckas istället radera minnet på hela gänget vilket leder till roliga förvecklingar.
  • Dawn slår nya rekord i att vara irriterande. Det är inte att hon är irrationell utan att jag inte förstår varför som är grejen. Hon är inte trovärdig.
  • Spike. Åh, Spike... Buffy behandlar honom väldigt illa, sämre än han förtjänar trots att han inte har någon själ. Jag har alltid varit svag för Angel i de första säsongerna men det finns ingen av Buffys pojkvänner som jag hejar på så mycket som Spike. Och han är inte ens en riktig pojkvän. Förmodligen gör jag det just för att han är så outhärdligt olyckligt kär och för att hans kärlek är omöjlig. Samtidigt ser man här en enorm skillnad på de första säsongerna när allt var väldigt kyskt och på de två, tre sista när Buffy och Spike ger uttrycket rough sex en helt ny betydelse.
En säsong kvar... Kommer du börja titta på Doctor Who snart Fiktiviteter?

8 kommentarer:

  1. Hahhaa underbart Ännu en säsong's summering! =)

    Åh "Normal Again" är också ett av mina favoritavsnitt, låter ju verkligen som det är mycket skoj i säsong 6.. jag får nog börja snabba på tittandet om jag ska komma dit :P

    Spike.. spike spike <3 Var så kär i honom i gymnasiet asså! haha =)

    Såg precis avsnitt ett i säsong 5 av Doctor Who btw, helt okey men inte såld ännu ;).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja här rasslar det på i dvd-spelaren, fortsätter att dissa programmen på teve och kollar istället på Buffy. Fast nu har jag börjat sakta ner lite, bara en enda säsong kvar...!

      Vad är det med Spike egentligen? Han är inte klassiskt snygg, han är faktiskt ganska fånig vid en närmare granskning. Och ändå så totalt underbar. Kanske värt ett eget inlägg?

      Dr Who har för mig varit en långsamt växande kärlek, det har tagit tid. Har för mig att det var först i den andra säsongen, kanske till och med den tredje, som jag förstod att jag var fast. När jag sedan var med om det andra doktorbytet på kort tid så var förälskelsen ett faktum när jag insåg att jag var lika upprörd som de andra Whovianerna.

      Radera
    2. Håller med om det mesta när det gäller Buffy (förutom att jag är en av dem som håller Once More with Feeling som ett av de allra bästa avsnitten). På Doctor Who-fronsten så närmar det sig kan jag säga. Jag och maken har pausat vårt Torchwoodtittande i ren besvikelse och jag beställde Doctor Who (första nya säsongen) i fredags. Möjligen får jag se den själv (men med sällskap av dig å andra sidan) men tittandet närmar sig i alla fall :)

      Radera
    3. Ja jag vet inte. Som du säger ser han egentligen riktigt fånig ut haha =) Utstrålning och hans humor och knasiga kommentarer tror jag! Ja han är helt klart värd ett eget inlägg!

      Radera
    4. Helena: Once More... är också ett r i k t i g t bra avsnitt men oftast tröttnar jag på sångutbristandet någonstans i mitten av det.

      De flesta verkar ha fastnat ungefär på samma ställe i Torchwood, trist är bara förnamnet. (Men det där ryktet om en nakenscen med Captain Jack får åtminstone mig att vilja skumma igenom de sista avsnitten.)Yay för Dr Who-beställningen! :-)

      Radera
    5. Miriam: Utstrålning har han verkligen. :-) Ska se om jag kan samla tankarna tillräckligt för ett inlägg enbart om honom när jag sett klart säsong 7. Måste nog försöka hur som helst.

      Radera
  2. Jag håller på med ett litet sommar-Buffy-maraton juts nu, började på säsong 1 innann midsommar och är inne på sjunge säsongen nu. Håller med dig om att Tabula rasa är ett fantastiskt avsnitt, så himla roligt.

    Älskar framför allt Spike i det avsnittet (eller who am I kidding, älskar ju alltid Spike...) "You named me Randy Giles?" eller "You Englishmen are always so…Bloody hell! Sodding, blimey, shagging, knickers, bollocks, oh God! I’m British." Det något senare "“I don’t want to bite you…I must be a noble vampire. A good guy. On a mission of redemption. A vampire with a soul!" är inte dumt det heller!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad kul med Buffy-marathon! :-) Det var det jag körde förra hösten/vintern.

      Ja, speciellt Spike är fantastisk i det avsnittet. När han tror att han är Giles son och blir så där överdrivet brittisk i sina kommentarer är han som allra bäst. Hela avsnittet är ganska otroligt, det är både roligt, sorgligt och hjärteknipande. Typiskt Joss Whedon alltså.

      Radera