Lyssna på en teaser till skräckserien Oktagonen!

Här kommer en liten teaser till Oktagonen av Emanuel Blume! En skräckserie om åtta avsnitt varav det första släpps onsdagen den 2 januari. Jag har fått äran att tjuvlyssna under jullovet och kan verkligen rekommendera. 

Mellandagsvila med Mumin, magiska leksaker och tung efterkrigstids-realism

Vad jag gör under mellandagarna när de för en gångs skull inte spenderas på jobbet: parkerar mig i sängen med kaffekopp, dator och en hög med böcker. Just nu blandar jag The Toymakers av Robert Dinsdale med Tysk höst av Stig Dagerman, för eländet efter andra världskriget behöver sannerligen lättas upp av en magisk leksaksaffär!

Fredagstips: Makers, Mysteries and Magic - The Crimes of Grindelwald

Sista fredagstipset innan jul måste så klart bli ett från Potter-verse! Om du har sett film nummer två i Fantastic Beasts: The Crimes of Grindelwald så kan du även lyssna till Makers, Mystery and Magic, ca fem timmar om hur filmen blev till. Det är Dan Fogler som håller i berättandet, som i filmen spelar Jacob Kowalski, men även de andra skådespelarna och många andra (från regissören till stuntpersonerna och de som byggt alla scener och samlat rekvisita) får göra sina röster hörda. Ibland är det lite fånigt, ofta intressant och några gånger har jag brustit ut i ett högljutt och hjärtligt skratt. Dan Fogler är underbar. Man får inte veta några stora hemligheter men det puttrar på och är ett fint komplement när man sett filmen och ändå vill ha mer Fantastic Beasts.

Finns på Storytel samt att köpa hos Pottermore. 

Kulturkollos veckoutmaning: julläsning, jultraditioner och julklappar

Då vi förlorade mina bonusbarns mamma för ett år sedan har vi jobbat hårt med att behålla de traditioner som är extra viktiga men även med att skapa nya, trots att vi är smärtsamt medvetna om att inget vi gör kan ändra på det som skett. Tyvärr är en av våra "traditioner" att min sambo jobbar tolv timmar om dagen alla dagar, inklusive helgerna, under månaden fram till julafton, så vi andra är i mångt och mycket lämnade till oss själva. Men förmodligen just därför är kvällen före julafton extra viktig, när det är Uppesittarkväll och allmänt mys. På själva julaftonsmorgonen försökte jag förra året införa traditionen Se På Mupparnas Julsaga Medan Vi Äter Frukost. Vi får se om det var något som bara hände en gång eller om jag får igenom det i år igen. Annars är det inget som ristat i sten, det är några julprydnader som måste upp, After Eight måste finnas bland godiset och om katten är på humör så tar vi bilder med tomeluva. Men viktigast är ändå att vi är tillsammans.

Det enda jag läser om inför varje jul är Trollvinter av Tove Jansson. Ingen riktig "julbok" men pintjock med vinter, ensamhet och längtan. Precis vad jag alltid behöver under den månaden som gör mig mer deprimerad än alla andra tillsammans.

Har dock ingen aning om vilken bok jag skulle vilja ge till vilken kändis. Där har jag väldigt dålig fantasi.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman

Bokens baksidestext:

“Jag har alltid satt en stolthet i att klara mig själv. Jag är en ensam överlevare – jag är Eleanor Oliphant. Jag behöver ingen annan, det finns inget stort tomrum i mitt liv, ingen pusselbit som fattas. Jag är en självständig enhet. Det är åtminstone vad jag alltid har intalat mig.”

Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka. Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom ibland precis allt… Men så möter hon it-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy, som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon har varit en fena på att överleva men inte har en aning om hur man lever.

Den här boken beskrivs som "feelgood" och redan där borde jag förstått att det förmodligen inte var något för mig. Det är inte så att jag inte tycker om Eleanor, för jag gillar henne så mycket att det gör lite ont i hjärtat. Sakta men säkert får man veta mer om hennes barndom, hennes fasansfulla mamma och kanske några av anledningarna till att hon lever sitt liv som hon gör, men ändå blir jag mest beklämd över eländet. Finns Eleanor på autismspektrumet eller beror hennes val på den tidigare nämnda psykopatiska mamman? Det får man aldrig veta. Är det meningen att man ska se på huvudpersonen som på ett litet barn som gör knasiga saker som man kan skratta åt eller ska man förfasas? Rymond är en guldklimp, likaså Sammy och hans familj och sättet de alla tar sig an denna udda fågel är faktiskt hjärtevärmande. Men det tar inte bort det faktum att jag definitivt inte mådde bra av den här boken, snarare tvärtom

Channel Zero: Candle Cove

Såg ett avsnitt av SyFy Channels skräckserie Channel Zero: Candle Cove igår och måste erkänna att jag vred mig av obehag. Barnpsykologen Mike Painter återvänder till hemstaden Iron Hill för att en gång för alla ta reda på vad som hände hans tvillingbror när de var tolv år gamla, brodern som försvann spårlöst i samma veva som fem andra barn mördades. Samtidigt gick det ett program, Candle Cove, på tv som endast barnen verkade kunna se när föräldrarna såg "myrornas krig". Ett spöklikt program om pirater gjort med dockor. När Mike hälsar på gamla vänner inser han att deras barn också kan se Candle Cove samtidigt som de otäcka händelser som präglade hans barndom verkar hända igen.

Får se om detta håller hela vägen men det verkar vara en serie som trycker på helt rätt knappar. Jag vet inte ens vad jag ska känna inför ett monster gjort av tänder, det är så ruggigt och äckelframkallande att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Serien bygger på en så kallad Creepypasta. 

Misslyckas igen, misslyckas bättre - John Ajvide Lindqvist

Då John Ajvide Lindqvist är något av en husgud för mig är det lite knepigt att vara annat än väldigt positiv till hans bok om skrivande. För det har varit buskul att läsa om hur hans böcker kommit till; från debuten Låt den rätte komma in till den senaste X: den sista platsen. Det här är ingen traditionell Att-skriva-bok med tips om hur man bäst skriver dialog eller listor över sätt att hitta inspiration utan mer en dialog som författaren har med sig själv, genom tiden. För varje verk har han fört dagbok över dess tillkomst och nu har han sammanfört delar av de dagböckerna med nutida kommentarer. Det kanske låter tungt och trist i min beskrivning men det är i själva verket riktigt uppfriskande och ofta rolig läsning! Självklart är det lätt att i efterhand sitta och skriva roliga kommentarer till sig själv, när man vet att det gick bra med boken i fråga, men lika ofta är han väldigt tröstande och stöttande. Jag tror det är jättenyttigt att få läsa om vilken kamp det ofta kan vara att skriva en bok, att man kanske helt tappar självförtroendet och bara vill slänga manuset direkt i papperskorgen. Men också att det kan släppa om man kämpar på, försöker se historien ur en annan synvinkel. Det är kul att läsa om hur författarens intentioner om böckerna nästan alltid har ändrats helt när han kommit till slutet, hur historien tagit en helt ny väg. 

Jag blev väldigt sugen på att läsa om många av böckerna och tror jag ska börja med Lilla stjärna, som John Ajvide Lindqvist själv ser som sin bästa bok.

Varmt tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplaret!

Fredagstips: Trollvinter av Tove Jansson

Vi brukar påminna varandra under den här tiden på året, jag och Helena på Fiktiviteter, om trösten i att läsa Trollvinter av Tove Jansson. Den här gången tog jag även till mig rådet att lyssna på boken, med uppläsning av Mark Levengood, vilket gav berättelsen ytterligare en dimension även om jag kan sakna att inte ha den fysiska boken med de fina bilderna framför mig. För det är bilder att drunkna och försvinna i. 

Den här tiden på året, ja. Jag vet att jag trampar på många tår när jag säger att jag avskyr julen, att jag bara vill att det ska vara över, samtidigt som jag i skrivande stund vet att jag bara är i början av eländet. Just nu är jag stursk. Det här går ju bra! Såå jobbigt är det inte. Samtidigt som det i bakhuvudet rullar en röst som säger att jag kommer vara gråtfärdig när den tjugonde närmar sig. Jaja, jag kanske får lyssna ännu en gång på Trollvinter om någon vecka eller två. För jag behöver verkligen det där snarstuckna och ensamma Mumintrollet när det känns som att hela världen är emot mig.

Too-ticki. En av Mumindalens mest sympatiska karaktärer. Baserad på Tove Janssons livskamrat Tuulikki Pietilä.

Books on the tub

Jag brukar försöka undvika City under helgerna men i lördags blev det ändå så att jag befann mig vid Östermalmstorgs tunnelbana på förmiddagen. Och där, på ett konstverk vid uppgången mot Stureplan låg ett tjugotal exemplar av Hur du gör slut med mobilen av Catherine Price, i några prydliga högar. På alla satt ett klistermärke som löd Books on the tub och förklaringen:

Ta den här boken med dig. Läs den, sen lämna tillbaka den i tunnelbanan för någon annan att läsa!

En sådan fantastisk idé! Jag älskar återbruk, att vi försöker motverka ett slit-och-släng-samhälle, samt att tunnelbanan blir till ett enda stort bokbytar-system på räls. Jag kommer att hålla koll på ett helt annat sätt än tidigare, vara mer uppmärksam på vad som ligger i vagnar och på stationer. Ser fram emot att efter läsning få lämna tillbaka den här boken på ett bra ställe!