Det blir verkligen bara hemskare och hemskare i bok två, Stalpi av Stefan Spjut. Jag som tyckte att den oerhört detaljerade kidnappningen av en liten pojke i Stallo var så att både magen och känslorna knöt sig... Nu pratar vi tortyr och slaktmasker. Folk dör och försvinner. Det tog mig en lång stund att komma in i boken, det var svårt att vänja sig vid en ny uppläsare och det var faktiskt först när jag börjat arbeta igen efter sommaren som jag åter tog upp vanan att höra på bok till och från jobbet. Så nu sitter jag där på bussen och vrider mig av obehag. Fasen ta dig, Stefan! Det är så läskigt och äckligt men jag kan inte sluta lyssna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar