Det är 1974 och varje dag under sommarlovet joggar tolvåriga Gwendy Peterson uppför Suicide Stairs i hemstaden Castle Rock, för att förhoppningsvis gå ner i vikt lagom till skolstarten. Den där elaka pojken ska inte få kalla henne det där fula ordet igen. En dag sitter det en främmande man iklädd kostym och hatt på en bänk ovanför trapporna, en man som både vet vad hon heter och dessutom verkar har väntat på henne. Trots att Gwendy mycket väl vet att man inte får ta emot godis av främlingar accepterar hon den låda som han ger henne, en låda med åtta olikfärgade knappar och två spakar. De två spakarna öppnar luckor som distribuerar chokladbitar och silvermynt, knapparna på ovansidan däremot, använder man sig av dem så händer väldigt otrevliga saker... Detta är en berättelse som gärna hade fått bli mycket längre än de etthundrasjuttiofem sidor som faktiskt blev utgivna, det känns tyvärr som att de båda författarna tröttnade på historien. Den hade lätt kunnat bli en roman om kanske ytterligare hundra sidor och därmed inte blivit så korthuggen mot slutet. För både huvudpersonen och hennes historia under de tio år som vi får följa henne, är engagerande, men på de sista sidorna så går allt väldigt fort och man lämnas med flertalet lösa trådar. Så man kan säga att jag gillade starkt ända fram till slutet! Det är suggestivt, krypande och enligt devisen att "det läskigaste sker i fullt dagsljus". Gillar du Stephen King lika mycket som jag gör så måste jag nog be dig läsa oavsett de negativa delarna, för det är ändå en lästimme eller två som man får befinna sig i Castle Rock, staden som författaren själv tidigare meddelat att han aldrig mer tänkte skriva om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar