Kanchenjunga är världens tredje högsta berg och finns i Indien. Dit kommer den unge läkaren Stephen år 1935 tillsammans med sin bror Kits samt några andra män och lokala bärare, för att bli de första att nå toppen. Ända sedan de var barn har de två bröderna dyrkat en bok om bergsbestigning och vid foten av berget träffar de en av de få män som faktiskt överlevde det senaste försöket, den expedition som skickade upp fem män men där enbart två återvände. Mycket snart inser Stephen att något är väldigt fel uppe på det väldiga berget. Är de förföljda? Vad är det som hemsöker alla som försöker bestiga den mytomspunna toppen? Det blir kallare och kallare, de drabbas av höjdsjuka och tvingas gräva grottor i isen för skydd.
De här övermodiga och till dumhet kaxiga männen från hundra år tillbaka, åh vad jag älskar att avsky dem för deras inbilskhet! Äventyrare som var så säkra på att de var skapelsens krona och att enbart en eventuell brist på mod var det enda som stod mellan dem och storslagna dåd. Hela deras liv var uppfyllda av tävlan och förstaplatser, man slöt leden, talade viskande på klubbar för likasinnade (läs: rika människor) och bara visste att man skulle bli den hjälte man läst om sedan barnsben. Jag älskar även att se dem falla, vilket de alltid gör mot slutet av sådana här böcker och oftare än man tror; även bokstavligen. I övrigt så är Expedition Kanchenjunga en rysande spökhistoria som fick mig att bli isande kall mitt i sommaren. Det är ett bra betyg.
Låter definitivt som en bok för mig. Jag läste Pavers Evig natt för något/några år sen, tyckte väldigt mycket om den.
SvaraRaderaEvig natt är bättre! Men den här är nästan lika bra.
RaderaDen här har jag haft på min önskelista i evigheter. Tror jag skulle gilla den, men så är det ju det där med så många böcker, så lite tid...
SvaraRaderaDet är ett "problem" det där. :-) Alla dessa fina böcker och alldeles för lite lästid.
Radera