Dödsdömd, av Damien Echols

Dödsdömd är Damien Echols egen berättelse om sin uppväxt och sedan tiden som oskyldigt fängslad på Deathrow. Och vilken historia sen… Familjen och området han föddes in i 1974 var otroligt fattiga, sina första år bodde han i undermåliga bostäder utan värme, rinnande vatten eller toalett. Men nästan än värre än bristen på pengar är människornas låga utbildningsnivå som blixtsnabbt leder till häxjakt när tragedi i form av tre döda småpojkar slår till. Sällan har jag blivit så skrämd av något som stämningen Echols beskriver i den här boken, det är ett kompakt mörker. Men än värre blir det när Echols hamnat i fängelse och inser att han måste kämpa för att överleva. Då pratar vi inte enbart om den dödsdom han under många år hade hängande över sig utan om den situation som fångarna befinner sig i. Vakterna gör sig skyldiga till övergrepp och rent av dödar de fångar som krånglar. För att hålla sig så mentalt frisk som han kan så börjar Echols studera religion, läser böcker och talar med andliga ledare. Men långsamt börjar en kamp på utsidan av fängelset, människor inser vilken orättvisa som begåtts och sakta men säkert startar en process som många år senare ledde till Echols och hans två ”medbrottslingars” frisläppand

I början av boken varnar Echols för att mycket av det som han skrev i fängelset är osammanhängande och inte alltid daterat och ja, ibland blir man lite förvirrad var man befinner sig i tiden. Och visst är det ibland lite svamligt men det snarare befäster den mardröm han levde i under så många år, det förstärker historien. Om något så är detta skräck på riktigt. Djupt obehagligt just för att det har hänt och fortfarande händer. Situationen för barnen i de fattiga områdena i West Memphis (och tusentals andra ställen runt om i världen) är densamma. Men det är inte bara mörker och hemskheter. Det fanns ju en anledning till att Echols överlevde, att han orkade fortsätta kämpa. Och de bitarna är ofta humoristiska och fina. Att han lyckades hitta sitt livs kärlek när han satt i dödscell är fantastiskt och hoppingivande. Jag hoppas att så många som möjligt läser den här boken för det är en av de bästa självbiografierna jag läst på många år.