Andra sidan Alex, av Unni Drougge

Sophie och Alex har varit gifta i tretton år och har fyra gemensamma barn. I början av äktenskapet bodde de på landet och var långt ifrån storstadens brus men nu driver de tidningen Fanzino och lever mitt i en värld av kändisar och utekvällar. Enligt omgivningen är de det perfekta paret men bakom stängda dörrar finns en annan verklighet fylld av alkohol, piller och våld. Långsamt börjar deras värld att falla i bitar.

Jag har tidigare inte läst något av Unni Drougge, bara sett henne i tidningar och på tv. Har liksom haft en känsla av att det inte var för mig och mestadels vill jag nu i efterhand säga att min känsla var den rätta. Språkligt är detta ingen höjdare, det är adjektiv på adjektiv. När karaktären Josef på en enda sida trumpetade, skanderade, dånade och gnäggade fram saker istället för att helt enkelt säga dem så höll jag på att ledsna redan där. Sen har jag svårt för hur Alex beskrivs, hans kapitel är så uppenbara. Visst, han är en hustrumisshandlande alkoholist, men jag tror inte på karaktären, han blir en schablon överdriven in i minsta detalj och tanke. Det skulle ha blivit skrattretande om ämnet inte var så allvarligt. Jag önskar att han varit mer nyanserad, det skulle ha gjort honom mer mänsklig och förmodligen ännu mer obehaglig. Men det är inte bara han som är ute och rumlar, båda karaktärerna jobbar för mycket, super, slåss och botar baksmällan med ett oändligt sinande förråd av Treo comp. Sedan börjar de om igen. Jag blev ganska trött på dem båda och tyckte mest synd om barnen som hela tiden fick skrapa upp spillrorna av sina omogna föräldrar. Sen blev det ganska tröttsamt med alla dessa beskrivningar av en tidskriftsredaktion men det beror helt på ett ointresse från min sida. Kändisar paraderar förbi, somliga med sina riktiga namn medan andra är mer eller mindre maskerade. Oavsett så passerar de flesta av nidbilderna rakt över mitt huvud. På samma sätt blir jag oerhört uttråkad av alla beskrivningar av kläder och smink. Men det intressanta i den här boken, vad som gör att jag slutligen ändå läser ut, är beskrivningarna av dynamiken i ett våldsamt och medberoende förhållande. Varför stannar hon? Varför kan han inte låta bli att... ja, bara låta bli?