I söndags kväll fick jag så äntligen tid och ro att börja ta mig an Mörka platser av Gillian Flynn. Givetvis föll även jag pladask för den underbart truliga, asociala och snattande Libby, speciellt älskade jag det här stycket på sidan 71:
"Det är precis som den regel som jag har att jag alltid vill sova med ljuset tänt. Jag säger till alla män jag sover med att jag alltid har lampan tänd och de svarar alltid någonting i stil med: 'Men jag ska ta hand om dig, hjärtat', och sedan försöker de släcka. Som om det skulle räcka. De verkar på något sätt bli förvånade över att jag faktiskt sover med lampan tänd."
Hur många gånger har jag inte varit med om liknande!? Man säger att man vill ha något på ett speciellt sätt, eller att man fungerar annorlunda och så blir man försäkrad att allt blir bra även om man frångår sin rutin. Och sen blir de förvånade när man slår bakut. Libby Day, I love you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar