Veckans tips: Art Spiegelman

Den första serieromanen jag läste var MAUS. Jag fick de båda albumen av mamma och var nog egentligen något för ung för historien även om jag tidigt plöjde igenom litteratur om andra världskriget och speciellt koncentrationslägren. MAUS handlar om Vladek Spiegelman, Arts pappa, och hans liv i Polen före kriget, som krigsfånge, i Auschwitz (Mauschwitz) och till slut i USA. Alla människor i boken ritas som djur: judarna är möss, nazisterna är katter, polackerna är grisar och så vidare.  Det är omöjligt att sammanfatta handlingen och djupet i den här berättelsen på några få rader men det är en av de böcker jag fortsätter att återvända till, om och om igen, den är kort sagt fantastisk. Man känner så oerhört för Vladek, allt han tvingas gå igenom, men sedan måste man även konfronteras med det faktum att han själv inte drar sig för att vara rasistisk eller fördomsfull. MAUS har många bottnar och det är inte för intet det var den första serieromanen som vann Pulitzerpriset.

Efter elfte september publicerade Art Spiegelman In The Shadow of no Towers, han säger att det var ett sätt att bearbeta det som hände honom och hans stad under terroristattentaten. Han berättar att han alltid plågat sin pappa med frågan: Men varför flydde inte fler judar tidigare under andra världskriget, redan när det började gå åt helskotta? Och att pappan aldrig riktigt haft något svar Art accepterade, Vladek sa bara: Men det var ju hemma. Först under elfte september förstod Art vad hans far menat. Art befann sig med fru och barn enbart några få kvarter ifrån Ground Zero och trots att deras liv kunde vara i fara så ville han inte fly staden. Det var ju deras hem.

Though he’d never own an ”I ♡ NY” t-shirt, he had a pang of affection for his familiar, vulnerable streets.

Spiegelman har ett unikt sätt att rita, det är varken fint eller fult - det är sanning, råhet, tårar och skratt. Han kallar tornens kollaps för "awesome" och man kan inte säga emot.

I was sure we were going to die! I've always sorta suspected it, but that morning really convinced me..