The Woman in Black, av Susan Hill

Jag var mäktigt kaxig när jag fick tips om Woman in Black av Fiktiviteter och såg fram emot en läskig historia men hade verkligen inga förväntningar om att bli skrämd på riktigt. Inte så som jag blir av zombier. (Jag vet verkligen inte varför jag blir så rädd av just zombier och inte mer vardagliga saker som faktiskt kan hända.) Tji fick jag. Min ursprungliga plan var att plöja hela den korta boken vid ett lästillfälle fast det grusades av sen leverans och sedan av att jag var tvungen att börja jobba igen. Så det fick bli kvällsläsning uppdelat på ett par dagar. Och redan andra kvällen kände jag hur håret på armarna reste sig där jag låg nedbäddad i sängen… Sedan vaknade jag svettig några timmar senare, fullkomligt övertygad om en ond närvaro i rummet. Så nog letade sig historien in i mitt huvud på ett sällan upplevt sätt. Det är en mycket effektiv spökhistoria som känns så mycket mer än de faktiska 160 sidorna.

  

Den unga advokaten Arthur Kipps kommer till den lilla staden Crythin Gifford på Englands östkust för att närvara vid Mrs Alice Drablows begravning och sedan gå igenom hennes papper. Den gamla damens hus, Eel Marsh House, ligger långt ifrån resten av bebyggelsen och vägen dit kan endast användas vid lågvatten. Trots tysta varningar och vädjanden från ortsborna så bestämmer sig Arthur för att bo i huset under de dagar som han beräknar att det kommer ta honom att gå igenom kvarlåtenskapen. Redan vid begravningen ser han en underlig kvinna klädd i gammaldags svarta kläder och senare dyker hon upp igen vid huset. Sedan börjar han höra konstiga ljud i natten.