Låt de gamla drömmarna dö - novellen

I John Ajvide Lindqvists senaste bok finns hans Sommarprat från 2006, ett antal noveller och lite andra texter samlade. Den novell som fått ge boken sitt namn, Låt de gamla drömmarna dö, är en epilog till Låt den rätte komma in. Jag försökte att inte slänga mig över den det första jag gjorde.
     Gick sådär.

     Det blev inte lika starkt som när jag läste Låt den rätte komma in första gången. För det går inte. Den upplevelsen var så unik att det inte kan replikeras, once in a lifetime. Vad man än förväntar sig av den här novellen så tror jag inte att man får det, bilden av ett vintermörkt Blackeberg är för inpräntad på allas näthinnor. Så just därför:

En bild från filmen. Håll fast vid kylan, de bleka barnen och snön. Läsningen kommer bli så mycket bättre då, även om det är exakt vad du inte får. Förstaupplevelsen av Låt den rätte… står i vägen för njutningen av epilogen, men när novellens slut kommer så är det med ett välbekant rys. Det är vad man inte får som gör det hela så genialiskt bra. För det man vill ha och längtar efter är långt ifrån alltid det man behöver.

     Mer tänker jag inte berätta.