fredag 5 oktober 2018

Stockholmspesten - Sofia Albertsson


Det pågår något mycket märkligt i Stockholm. Strömmen kommer och går, försvinner faktiskt i allt längre stunder, och stadens bussar och tunnelbana har slutat fungera. Elin och hennes vänner kämpar för att få livet att gå ihop vilket är nästintill omöjligt när staden faller i bitar omkring dem. Elin får ofta gå mellan kontorsjobbet i innerstaden och hemmet i närförort eftersom de taxibilar som finns tillgängliga mestadels är upptagna. Det blir allt svårare att skaffa ätlig mat, den tycks praktiskt taget ruttna framför ögonen på henne och vattnet har länge varit odrickbart. Samtidigt blir folk omkring henne sjuka, långa svampiga trådar kommer från alla kroppsöppningar och sjukhusen kämpar för att hålla horderna av vårdsökande i schack. 

Det här är riktigt jävla äckligt och läskigt. Bra betyg alltså! Djävulskt långsamt bryts Stockholm och stockholmarna ner till oigenkännlighet. Jag är säker på att många skulle reagera precis så här, nämligen med att göra nästan ingenting. Om man bara blundar och håller ut liite till så kommer nog allt att ordna sig. Snart. När som helst nu. Jag läste den här boken under en tid när jag jobbade för mycket och egentligen inte orkade, men ändå var jag tvungen att plöja några sidor om Elins verklighet varje kväll. För jag måste ju få veta hur det skulle gå! För Elin, Martin och Annelie. Samt viktigast av alla: Harry, Elins katt. Man får nästan inte slänga in en katt i en sådan här historia. Det uppstod en eller ett par lösa trådar som jag tror att jag inte fick svar på, men i övrigt så var detta äckligt skräckigt.

Varmt tack till Swedish Zombie för recensionsexemplaret!




4 kommentarer:

  1. Har sett en hel del poster om den här boken och den verkar intressant, men jag undrar om en inbiten skräckfantast skulle tycka om den. Vad tror du? Den verkar ju läsvärd ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att säga, du får nog bara ge den ett försök! Min skräckpreferens är i vanliga fall lite mer psykologisk skräck än gore men här fick man lite av varje.

      Radera
    2. Jag får nog göra det helt enkelt! Gore kan vara najs om man mest vill ha nåt att skratta åt, men det är inte riktigt så att man blir skrämd. Psykologiskt/thrillers är ju bättre vad gäller det, så lutar nog mer åt det hållet jag också. Men jag ska nog chansa på att läsa den här boken! Kul med svensk skräck också.

      Radera
    3. Gore är mest äckligt, men i rätt sammanhang kan det ändå vara väldigt passande. Om det nu är ett ord som man kan använda här.

      Jättekul med skräck som utspelar sig i en miljö som man känner igen! Till och med i ens egen huvudstad.

      Radera