Sovande jättar - Sylvain Neuvel

Flickan Rose faller under en cykeltur ner i ett slukhål och när räddningstjänsten hittar henne visar det sig att hon ligger på en gigantisk metallhand. Sjutton år senare är handen ett lika stort mysterium som tidigare men Rose själv har utbildat sig till fysiker och leder arbetet med att försöka lista ut vad handen är. Prover har avslöjat att den är urgammal, från en tid när ingen människa på jorden hade kapacitet att bygga något liknande. Sedan börjar Rose och hennes team hitta flera kroppsdelar runt om i världen, en arm, ett ben. Vilka har placerat dem på jorden och varför? Vad ska de användas till?

Det börjar så himla bra, med ett mysterium som man så gärna vill lista ut, alla "varför" och "hur" känns nya och fräscha. Men efter ungefär halva boken blir det mer militärer och världspolitik än science fiction och då ledsnar jag ganska rejält. Det känns som att historien slarvas bort och delvis är det berättartekniken som ställer till det, som gör att mycket blir ganska opersonligt. Boken är till största del skriven i intervjuform vilket initialt fungerar fantastiskt, ja ända tills det inte gör det då. Det här är den första delen i en trilogi men vi får se om jag kommer fortsätta läsa del två eller inte. Kanske väntar jag bara in den förmodade filmatiseringen som helt klart har potential att bli fantastisk.