Dagen då James McDougal försvann, av Kalle Dixelius

James McDougal lever ett enkelt och tillbakadraget liv i sin lägenhet i Täby. Där finns hans tv, serier, böcker, spel och musik. För han vill inte ha kontakt med några andra människor, hans hem är verkligen hans borg, han vill inte märkas eller synas. Så en dag när han sitter på krogen så upptäcker han att han gått ett steg längre, han har blivit osynlig på riktigt. Snart stöter han på andra människor som även de upptäckt styrkor som de inte haft förut, man skulle faktiskt kunna kalla det för superhjältedrag. Tillsammans får de snart ett uppdrag som är större än allt annat: de måste rädda Sverige, och kanske världen, från ett virus som hotar att förinta allt mänskligt liv.

Den här boken har omtalats som en svensk Heroes och jag är benägen att hålla med. Att alla de här svenska superhjältarna är klichéer av sig själva spelar hela tiden på gränsen för vad man klarar av innan det blir fånigt men som helhet så tror jag ändå på det. Allra bäst är beskrivningarna av hur alla dessa så kallade vanliga människor upptäcker att de har en förmåga som gör dem speciella, för är inte det vad vi fantasy- och sci-fi-älskande läsare gärna skulle vilja vara med om? Men även skildringen av den möjliga stundande apokalypsen tilltalar mig, det är inte ofta man får läsa om det i miljöer som är en bekanta. Om man är lite förberedd på parodierna, på klichéerna och det halsbrytande i den här berättelsen så tror jag att man kommer att gilla lika mycket som jag.