Spoilervarning om du inte har läst
den första boken, Magikerna.
I det magiska landet
Fillory är nu Quentin och hans vänner kungar och drottningar och lever ett liv
i lyx. Varje dag har de möten där de tar beslut om sitt lands framtid men
ärligt talat ser de mest fram emot sammanträdets slut när de får börja dricka.
För livet har blivit sällsamt tråkigt, trots att de har fått allt de kan önska
sig. Förutom möjligtvis riktig champagne då. Så de bestämmer sig för att ge sig
ut på en utflykt, en jakt på ett magiskt djur, och snart sker saker som inte
går att ta tillbaka och det stora äventyret slutar abrupt i den vanliga världen.
Quentin och Julia vaknar upp framför Quentins föräldrahem där försöken att
komma tillbaka till magin och de kungliga tronerna genast tar sin början. De
måste göra om allt, återigen.
Jag älskar det här lika
mycket som jag älskade Grossmans första bok i serien, Magikerna. Just
det här förbehållningslösa älsket gör att jag har svårt att förklara exakt varför jag gillar så mycket. Men det kommer
sig av något som jag inte kan beskriva annat än som ”handlingar ger konsekvenser”.
De goda vinner inte alltid, de goda dör lika lätt som de onda och fortsätter
vara döda. Det finns inga mirakel. Det är krig, blod, död och våldtäkt och man
vill skrika av fasa. Men allting känns på riktigt, konstigt nog. Här är en bok
om det mest uppskruvade hittepålandet någonsin men för mig ter det sig mer
verkligt än det mesta jag läst i fantasyväg tidigare. Kanske är det så enkelt
att jag började tro och sedan bara fortsatte. Förmodligen älskar jag även för
de smarta popkulturella kommentarerna som texten är strösslad med. Hur som
helst så ser jag fram emot den tredje delen i den här trilogin så mycket att
jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv innan jag får den i mina
händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar