torsdag 7 februari 2013

Näthatet



Så har även jag sett Uppdrag Gransknings reportage om näthatet, om kvinnohatet, och liksom många andra tittare bär jag nu på den konstiga kombinationen uppgivenhet och fruktansvärd ilska. Vilka är de här människorna egentligen? Hur kan man inte förstå att elakheter och regelrätta hot i skriftform är precis lika obehagliga, och olagliga, som muntliga? Finns de här männen i min närhet? Jag tänker på mina arbetskollegor, de fantastiska män i alla åldrar som delar min vardag, behandlar mig med respekt och som mot kvällen åker hem till sina döttrar vars liv de skulle dö för att skydda. Finns någon av dem bland kommentatorsfälten som Uppdrag Granskning tog upp, som jag själv ibland halkat in på? De flesta männen som skriver sådana här saker har på något sätt kvinnor i sin närhet. Vad i deras uppfostran har gått så snett att de tycker sig ha rätten att kränka en annan medmänniska?

Det var länge sedan jag skrev en text med så många frågetecken. Men tyvärr har jag inga svar, bara en hel hög med frågor. Fast samtidigt så vill jag rikta ett stort TACK till alla bokälskare som faktiskt gör bokbloggandet till ett nöje. Hatet är så långt borta i våra kommentarer och jag hoppas det får fortsätta så.

4 kommentarer:

  1. Jag har inte sett Uppdrag gransknings repotage om näthatet än, men hade tänkt se det på svtplay. Fruktansvärt att folk inte förstår att det är precis lika illa att skriva som att säga (dessutom bevaras det ju på ett annat sätt i skrift). Håller även med om att det är en väldigt fin stämning bland bokbloggare, bara snälla kommentarer och trevlig ton mot varandra, det är ju det som gör bokbloggandet roligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ett obehagligt program att se, men samtidigt helt nödvändigt. Helt otroligt att somliga behöver bli tillsagda att andra människor också har känslor...

      Visst har man olika åsikter om böckerna men tonen är som du säger i stort sett alltid vänlig.

      Radera
  2. Jag tittade också på Uppdrag granskning och satt med hakan med i backen vissa stunder när de letade upp några av männen som hade kommentaret.."Det var ju inte bara jag som skrev" tror jag någons "ursäkt" var, och jag kunde nästan bara stirra som ett stort frågetecken på tvn. Hur gör det något bättre, hur ger det honom rätt att bete sig lika illa?
    Nej jag förstår inte hur de tänker och hur de kan missa att ord varesig de är skrivna eller inte kan göra ont!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att gömma sig bakom någon annan verkar vara väldigt vanligt. För om "alla andra" gör det, så måste det ju vara okej? Eller..? Näe, inte det nej.

      Jag älskar möjligheten att vara anonym på nätet men när den används till att skada och skrämma andra människor så blir jag bara mörkrädd.

      Radera