Fangirl, av Rainbow Rowell

Cath ska börja på college och inte nog med att hon har allmänt svårt för nya saker, hennes tvillingsyster Wren har plötsligt bestämt sig för att hon vill dela rum med någon annan, det vill säga en total främling! Vilket betyder att Cath måste göra samma sak och snart sitter hon på en alldeles för liten yta med den buttra Reagan som alltid har sin gängliga pojkvän där. Skolarbetet är givetvis tufft och eftersom Cath dessutom skriver en av de mest populära fanfictions som finns så har hon inte många minuter över varje dygn. Tidigare har böckerna och filmerna om Simon Snow totalt slukat tvillingsystrarnas liv, speciellt när deras mamma försvann ur deras liv, men nu är det bara Cath som fortfarande är engagerad nog att skriva de texter som har tusentals träffar varje dag. Men hur ska hon orka och hinna med allt? Speciellt när hon dessutom måste oroa sig för pappa som nu lever själv hemma i det stora huset och försöker skapa sig ett eget liv när döttrarna flyttat ut, pappan som ibland inte mår så bra.

Jag fullkomligt älskar att Cath inte bara är lite knasig utan faktiskt helt bat crap crazy i vissa sammanhang. Ofta kan författare beskriva ångest och tvångstankar men förvandla dem till något roligt och quirky men Cath har riktiga problem med nya situationer och människor vilket bland annat leder till att hon lever på proteinbars i flera veckor eftersom hon inte är bekväm med att gå till kafeterian. Jag gillar även hur stor plats boken-i-boken får ta, den fiktiva Simon Snow är underbar. Visst känner man igen sin Harry Potter men tillräckligt mycket är ändrat för att det inte ska kännas för uppenbart. När Cath sedan förvandlar allt till en homosexuell kärlekshistoria så jublar jag tyst i min läs-säng, knyter näven triumferande. Som ofta i amerikanska ungdomsböcker om kärlek som utspelar sig på college så är kärlekshistorien alldeles för kysk. Återigen menar jag inte att jag vill ha detaljerade beskrivningar av storslagna sexscener, men kom igen! Artonåringar har hormoner, artonåringar både hånglar och ligger med varandra, men i böckerna av den här typen så verkar de "duktiga" personerna alltför ofta bära oskuldhetsringar. Tråkigt. Som meningen: Men allting med honom fick Cath att känna sig lösaktig och omoralisk. Förlåt, men va? Hon är kär för bövelen! Fast kärlekshistorien är riktigt fin, pojkmannen i fråga är en pärla om än lite väl dreamy i vissa fall. Han hade vunnit på att få ha lite hårdare konturer. Och när man väl tagit sig igenom alla de hinder som alltid dyker upp i en berättelse som denna (gillar han på riktigt lilla jaaag? missförstånden, såg hon honom verkligen med en annan tjej? utbrott, tjejsnack, gråt i sängen osv) så rullar det ändå mest på som tidigare. Man blir aldrig så orolig för att det inte ska fungera. 

Om jag hade fått bestämma så hade det blivit mer Simon Snow, mer fandom över huvud taget, anledningen till att jag läste den här boken! Mer nörderier helt enkelt. Det är lite grand därför jag är här.