Det var länge sedan jag såg så mycket fram emot en remake av en film såsom jag gör med Stephen Kings Det. Jag älskar boken för vemodet, för de fantastiska beskrivningarna av sorg och död, och för kamratskapet mellan barnen. Sedan har boken en hel handfull mindre bra saker, som de ofta usla kvinnoporträtten. Så här skrev jag för snart tre år sedan när jag läste om:
På ett sätt är boken exakt såsom jag minns den, jag älskar
det där smygande läskiga som hela tiden trappas upp ett snäpp i taget. Jag
faller pladask för det underfundiga, för det halsbrytande roliga och smarta,
men mer än något annat så frossar jag i den där balansgången mellan skratt och
gråt. När man ler igenkännande genom tårarna. Vemodet, sorgen. För de flesta
barn är Döden något som existerar men inte är personlig. Som vuxen ändras det
och där någonstans har jag skillnaden mellan att läsa Det som barn/tonåring och
att göra det som medelålders. Jag känner Döden nu, vet mer om hur oåterkallelig
den är, och inte bara som något abstrakt. Allt det läskiga med ruttnande
kroppar, elaka clowner, varulvar och stänkande blod som var belöningen och det
rysligaste då, är bara bakgrund nu, något jag hastar förbi för att komma till
det viktiga. Jag trodde att jag skulle få problem med avlopp under läsningen
men det som verkligen skrämmer mig just nu är ballonger...
Så jäkla läskig, ser verkligen fram emot att se den!
SvaraRaderaJag blev riktigt drabbad av trailern! Tror och hoppas att den på ett helt annat sätt än första filmen kommer att få med bokens känsla och stil.
RaderaTack för delning! Visste inte ens om att det kommer en ny film. Blev väldigt glad över det!
SvaraRaderaVisst är det underbart! En anledning att längta efter september.
RaderaNOPE.
SvaraRaderaNope.
Noooope.
Dog lite.
Så himla fint. Och obehagligt. Och allt däremellan.
Radera