" - Malin, jag är rädd att vi har tappat bort Daniel."
En dag i oktober 2011 gick filmregissören Daniel Lind Lagerlöf ut genom dörren, lämnade sin fru Malin och deras tre barn, och kom aldrig mer tillbaka. Det som skulle ha varit en vanlig dag på jobbet blev den mest ovanliga. Han letade inspelningsplatser i Tjurpannans Naturreservat och ramlade förmodligen i havet och drunknade men hans kvarlevor har aldrig hittats. Kvar i Stockholm fanns Malin och barnen, det yngsta bara tre månader gammalt. Jag lyssnade på författaruppläsningen av den här boken på Storytel och det var oerhört mäktigt att höra Malin läsa upp sin egen text som är mättad med sorg, kärlek och ilska. Vad gör man när ens partner sedan tjugofem år från den ena dagen till den andra inte längre finns kvar i livet? Hur tar man sig igenom de första kritiska dagarna, månaderna, och hur tar man hand om tre barn när man knappt är kapabel att se till sig själv? Jag älskar hur hela berättelsen är totalt befriad från sentimentalitet, att hon är fly förbannad mitt i saknaden, "Hur kunde du lämna mig!" för hela texten är skriven till Daniel. Jag gillar även listorna som dyker upp lite här och där: "5 råd till dig som blivit änka" eller: "5 påträffade föremål som fått mig att gråta". Framförallt tar jag till mig rådet att inte köpa blommor när något gått bort, beskrivningen av hur Malins lägenhet fullkomligt dränks i en tung blomdoft och hur hon skäller ut ett stackars bud för att han levererar ännu fler buketter är både rolig och sorglig. Rådet att hellre överlämna hemlagad mat låter mer än rimligt.
Den här har jag varit lite intresserad av och nu blev jag ännu mer säker på att jag vill läsa den.
SvaraRaderaDen tycker jag absolut att du ska läsa! Väldigt fin och ärlig.
Radera