Bara några dagar efter tsunamin i Indiska Oceanen skickades Andreas Norman för att representera UD i Thailand. Han var nyligen antagen till diplomatprogrammet och var i stort sett totalt oförberedd på vad han fick vara med om. Väl där fick han arbeta med identifieringen av döda svenskar, döda som kom om nätterna och sedan delvis förvarades oskyddade i hettan. Alla som jobbade på uppsamlingsplatsen bröts ner på några dagar, efter en vecka fick man rotera ut som det heter, åka hem. Men efter den veckan var man inte längre samma person. Tio år efter tsunamin blev det en bok av författarens upplevelser.
Det var många människor som inte förstod den förkrossade omfattningen på den här katastrofen förrän många dagar efteråt och jag var en av dem. Först dagen före nyårsafton, när jag befann mig på en väns landsställe där den enda nyhetskällan var text-tv, gick det upp för mig. Att vi inte räknade i hundratals döda, inte ens i tusentals. Utan i hundratusentals. En av mina vänner landade i Thailand några timmar efter tsunamin. Han är före detta FN-soldat och har vistats i många krigsområden men det han såg på annandagen och de efterföljande dagarna slog allt han tidigare varit med om. Han har beskrivit det som outhärdligt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för oss som inte var där, att förstå hur det var men den här boken ger en ordentlig glimt. Andreas Norman beskriver det som en nedstigning i helvetet. Det vackra landet med den vänliga befolkningen och så den totala katastrofen. Detaljerna om hur de försökte identifiera liken är bortom allt man kan föreställa sig. Människor ruttnade och föll isär i hettan och fukten, liklukten som inte gick att tvätta bort från den egna huden, de döda ögonen som man inte kunde slita sin egen blick från. Samt den totala bristen på hjälp från hemmaplan. Det är nog det mest hjärtskärande av allt, hur de svenska myndigheterna till en början var väldigt byråkratiska och vägrade skicka hjälpen så fort som den behövdes. Hur prestige och hierarkier inom UD fick gå före räddandet av människoliv. Obehaglig och riktigt bra bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar