Maja Grå har kommit in på Konstakademin i Oxford och flyttar dit från Sverige samtidigt som hennes mamma som varit försvunnen sedan Maja var tio år blir mördad i Brighton. Trots en omtänksam och noggrann polis så kommer inte utredningen någonstans och Maja jobbar på att komma in i skolarbetet och skaffa vänner på elevhemmet.
Jag har alltid älskat internatmiljön och faller givetvis pladask för den även här. Det är något väldigt boknördigt med brittiska gamla skolor, jag känner knappt någon storläsare som inte suttit på kammaren som barn och önskat sig rumskompisar, nattliga räder och bus. Här lägger vi till en spökhistoria, en legend om döda unga flickor och en förbannelse. Samt att Majas döda mamma inte riktigt lämnar sin synska dotter ifred. Toppen! Jag är fast.
Jag måste tyvärr säga att den inte drabbar mig som Hellbergs första bok, Styggelsen, gjorde. Den var andnöd och klaustrofobi, samt en läsglädje mitt i allt det otäcka. Läsglädjen finns onekligen kvar, hela tiden tänker jag ”bara ett kapitel till” och håller på att åka förbi pendeltågsstationen samt ligger vaken alldeles för länge om nätterna. Men jag saknar det där obeskrivligt läskiga, det man inte kan värja sig emot.
Jag ser sannerligen fram emot fler äventyr med Maja och hoppas att åtminstone somliga av karaktärerna följer med till nästa bok. Polisen Steve kanske..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar