Blev överrumplad av beskedet att bokklubben jag är med i ska ha möte om endast några få veckor och att boken är tegelstenen (942 sidor) Shantaram av Gregory David Roberts. Hela den läsordning jag lagt upp förstördes! Men det var bara att sätta igång.
Har kommit något mer än hundra sidor och än så länge så känner jag att det är lite för "pratigt". Man blir skriven på näsan vad gäller människors tankar och avsikter, men sakta, sakta griper ändå den annorlunda kulturen i Indien tag i mig. Speciellt gillar jag när författaren säger att indiska skådespelare är de bästa, för de är de enda i världen som kan skrika med ögonen. Utan att ändra ansiktsuttryck eller förmedla känsorna med ord så förstår man ändå hur ursinniga de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar