1Q84, av Haruki Murakami

Utan att trassla in mig i långrandiga beskrivningar av bokens handling så handlar 1Q84 om Tengo och Aomame och deras historier berättas med hjälp av vartannat kapitel. Tengo får i uppdrag att göra ändringar i en sjuttonårig flickas roman inför publicering och Aomame upplever efter att ha fastnat i en taxi på motorvägen, därifrån hon fått rådet att gå nedför en trappa, att verkligheten har vridits ett kvarts varv. Något är fel, men är det så att hon blivit tokig i huvudet eller har hon faktiskt landat i en alternativ värld?

Som jag har skrivit förut så har jag ibland under läsningen undrat om jag missat Murakamis storhet, eller kommer jag kanske förstå senare? För ofta är det ”enkelt” skrivet och med många upprepningar. Men precis när jag börjat tröttna lite så sugs jag in och vill inte lägga ifrån mig boken. Bara ett kapitel till! Fast jag kan inte säga att berättarstilen är annorlunda än tidigare, den är exakt densamma, så förmodligen är det något i min sinnesstämning som har ändrats. Eller så är han ett stort litterärt geni som drar in en i historien utan att man märker hur.

Murakami väver långsamt in de mystiska inslagen. Jag älskar de två månarna och när Little People mot slutet visar upp sig på lite mer än en sida så uppstår fler frågor än svar. Fantastiskt.

     Andra boken kommer att köpas till helgen, men innan dess ska Cirkeln äntligen läsas.

Mer Murakami, eller: hur jag for med osanning

.

Pratade med mamma om Murakami och att jag köpt 1Q84, undrade om hon vill låna när jag är klar. Berättade att jag alltid velat läsa honom men inte kommit mig för att börja. En dag senare kommer det ett sms: "Du har visst läst honom, boken heter Sputnikälskling." Just det.

Hur kunde jag glömma den? Efter att snabbt ha googlat fram och läst handlingen minns jag givetvis. Jag minns huvudpersonen K och unga Sumire, har för mig att den senare slutade röka för att komma närmare sin stora kärlek, Myu.

Men vad jag inte minns är hur den slutade, kanske borde jag läsa om den vid tillfälle (fast när? Jag behöver ledigt för att läsa!). Jag gav den till mamma för att jag ville diskutera den, men sen försvann den blixtsnabbt ur mitt huvud.

Haruki Murakami

Här kommer något som låter mer likt en bekännelse nedskrivet än det gjorde i mitt huvud: jag har aldrig läst något av Haruki Murakami. Det har inte varit av illvilja som jag låtit bli, så som jag ibland kan göra när något lyfts till skyarna, det har bara inte blivit av.

     Jag har förstått att han är en författare som man antingen älskar eller avskyr så jag har inga illusioner om att jag kommer släppa ifrån mig ett ”nja” efter läsning. Vet inte om 1Q84 är en bra förstabok men det känns lugnare att läsa något som så många inte har någon åsikt om, än . Jag kan ha byggt upp förväntningar som nu inte kommer infrias men jag ska göra mitt bästa för att bara läsa, inte överanalysera från första raden.

Here I go.