Miracle's Boys - Jacqueline Woodson

 

Finns det någon ungdomsroman av Jacqueline Woodson som man inte gråter hejdlöst av? Miracle´s Boys är ännu en fantastisk fullträff och handlar om tre bröder som bor i Harlem. Vi får allt berättat ur tolvåriga Lafayettes synvinkel, om hur mycket han saknar sin mamma som dog två år tidigare i diabetes. Hur den två år äldre Charlie precis har kommit hem från ungdomsanstalt efter ett väpnat rån. Och hur äldsta brorsan Ty'ree försöker hålla den lilla familjen samman genom att jobba istället för att gå på college. Brödernas pappa dog i en olycka innan Lafayette ens var född.

Mellanbrodern Charlie må vara tillbaka från anstalten, men han är en annan pojke än den som försvann två år tidigare. Han är arg. Rasande. Och har skaffat farliga vänner som bär gäng-färger. Lafayette vet inte hur han ska hantera allt och försöker bara göra allt rätt: sköter skolan, gör som storebror Ty'ree säger och kämpar för att hantera sorgen över mamma. En sorg som hela tiden bubblar över av skuldkänslor, för kunde han inte ha gjort saker annorlunda där innan ambulansen kom? Visst kunde han ha gjort mer? 

Miracle's Boys är en bok där i stort sett allt redan har hänt och alla kapitel är samtal mellan Lafayette, Charlie och Ty'ree. Ändå är man helt trollbunden från sida ett, plöjer igenom från pärm till pärm tills allt är slut och man sitter där med ett fullt hjärta och en enorm ömhet för de tre bröderna. Woodson skriver böcker som är på riktigt, om känslor som egentligen är för stora för att ta in men som i slutändan blir till ett slags poesi. Storartat.

Vi röstar om vi saknar mamma - Nina Pascoal

 

En mamma åker med sina tre döttrar till en spansk charterö. För att slappna av, för att ha trevligt i två veckor. Visst har de det underbart här i solen? När de får rösta om allt viktigt - vad de ska äta för frukost, huruvida det är dags för glass eller inte. Med ett barn i dagisålder och två systrar i yngre tonåren blir det gärna chokladflingor till de flesta måltiderna och glass ganska ofta. Men så springer de på Sören, som mamma känner från Sverige. Fast var det en slump? Mamma ringer samtal från hotellbadrummet, smyger iväg själv. De äldre flickorna har fullt upp med att utforska vad deras kroppar i bikini kan göra med pojkar och män. För plötsligt har de en helt annan makt än tidigare. Eller är det ens makt? Kanske var det bättre att förbli osynlig. Mitt i allt detta försvinner mamma. Hon lämnar en lapp på bordet och en hög med pengar. Visst klarar ni er själva ett par dagar medan mamma får andas ut? Varje dag fortsätter systrarna att rösta om det som är viktigt, framförallt om det som nu styr deras dagar: saknar de mamma?

En helt fantastisk bok som jag läste ut i en enda sittning. Information släpps pö om pö och aldrig för tidigt eller för mycket, man får undra en del under läsningen. Somligt får man aldrig veta. Allra mest handlar det om tolvåriga Kornelia som blir den som får ta hela ansvaret för lillasyster, som försöker göra det rätta när den dysfunktionella mamman går upp i rök. Trots att hon är långt ifrån tillräckligt mogen eller stor nog. Det är hjärtskärande och andlöst - ibland våldsamt - samtidigt som det många gånger är ömt och kärleksfullt. En pärla till bok. Om systerskap, föräldraskap och den där semestern som aldrig blir så fin som man tänkte sig hemma i Sverige.

Bokrea 2021, trots allt

 

Det blev en bokrea ändå. Jag beställde de allra flesta böckerna på nätet och åkte bara in för de två som inte släpptes förrän bokreastarten, men inte ens då infann sig den rätta känslan. Den av julafton. Jag brukar stå utanför Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan i Stockholm vid sju på morgonen, äter frukost på plats och jämför sedan inköpen med ett par kollegor som alltid hänger med. Men inte i år. Nu var det knappt någon där och folk tittade inte ens på varandra. Tur att man fortfarande kan gräva ner sig i sin bokhög när man kommer hem, att det inte har ändrats. 

Förintelsens minnesdag 2021 - Jag vill inte ha levt förgäves

 

Som vanligt läser jag något nytt om Förintelsen den här dagen och i år blev det Jag vill inte ha levt förgäves av Mari Larsson. En sprillans ny biografi om Anne Frank, flickan som tillsammans med sin familj tvingades gömma sig undan nazisterna i Amsterdam men slutligen blev förrådda och skickades till koncentrationsläger. Dagboken som Anne skrev under tiden som de var gömda bakom faderns företag har jag läst åtskilliga gånger och när jag fick chansen att besöka Prinsengracht 263, var det med stor andakt och respekt jag klev in i de pyttesmå rummen. Boken är fylld med många fina fotografier av Anne och de andra i familjen Frank, somliga som jag aldrig sett förut. 

Vänligheten - John Ajvide Lindqvist

 

I Vänligheten får vi följa sex personer i trettioårsåldern som alla vuxit upp i Norrtälje. När Siw, Anna, Johan och Max blev kvar på hemorten flyttade Marko och Maria till Stockholm och gjorde karriär. Men nu när en mystisk gul container på ett mystiskt sätt anlänt till hamnen är även de som lämnade landsbygden tillbaka på mammas gata. Två av karaktärerna har förmågor utöver det vanliga, de kan se och höra hemska saker som ska inträffa i framtiden och om livet varit lite jobbigt tidigare så är det inget mot hur det kommer bli nu. Containern för med sig en slags ondska, som rinner ut i Norrtäljeån när myndigheterna väljer att bända upp dörrarna på den enorma plåtlådan. En ondska som sipprar in i alla vinklar och vrår i de människor som befolkar platsen - och som får dem att utföra de hemskaste handlingarna.

Som vanligt är en ny bok av John Ajvide Lindqvist oerhört efterlängtad. Det är julafton varje gång. Men jag måste erkänna att jag blev lite besviken på Vänligheten. Det är en regelrätt mastodontroman på över sjuhundra sidor och det är spännande, lite äckligt och ibland oväntat, som sig bör. Men det är även en hel del fettfobi, som visserligen ligger i betraktarnas (det vill säga karaktärernas) ögon men känns helt oviktigt för berättelsen som helhet. Människor beskrivs som dallrande och iklädda för trånga blusar och rultar fram på gatorna, när deras övervikt inte ens är relevant för själva historien. Sen tillkommer även en sidohistoria om en psykiskt sjuk mamma som blir den "vanliga" kvinnliga dåren som springer naken på gatorna. Det är i allmänhet mycket utseende i Vänligheten, det upprepas om och om igen. De fula är tjocka och dallrande. Fotomodellen är underskön och ofattbart vacker. Mannen som tränat hela sitt liv har spelande muskler och Zlatan-leende. Det blir ganska tröttsamt när man vill läsa om de övernaturliga förmågorna, vad som egentligen hände i den gula containern, vad som driver nättrollet när han sitter och skriver främlingsfientliga kommentarer på nätet om nätterna, och så vidare. 

Stort tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplaret!

Alla är så ledsna nuförtiden - Bart Moeyaert

 

Tolvåriga Bianca kämpar med att hålla ordning på känslorna och omvärlden, föräldrarna är skilda och hon bor tillsammans med sin mamma och svårt hjärtsjuka lillebror Alan. Eftersom pappan träffat ny kvinna undrar han om det inte vore bättre för alla om Bianca inte kommer till den nya familjen så ofta som tidigare. Skulle inte alla gagnas av det? Det är svårt att få föräldrarnas fulla uppmärksamhet i och med broderns många operationer och ständiga tillsyn och Bianca hänger helst bakom grannarnas hönshus där hon får vara ifred med sina tankar. Tills dagen när Alan tar hem en ny lekkompis vars mamma visar sig vara en känd skådespelerska från en tv-serie som Bianca älskar och plötsligt vill hon själv göra något annat än vara ensam i sin egen värld. 

2019 års ALMA-pristagare Bart Moeyaert är som vanligt expert på att gestalta barn och tonåringars inre liv. Speciellt bra är han på de truliga, lite traumatiserade själarna, de som inte ens själva vet vad de vill och varför. Allt är tätt skrivet och man gagnas ofta av att ta en liten paus, inte rassla igenom texten för fort, utan låta den ta den tid den behöver. Många av meningarna är exakta och liksom levande. Poetiska och snudd på perfekta. Truliga Bianca kommer stanna kvar länge hos mig.