Candy - Hanna-Linnea Rengfors

 

Vilken fantastisk bok! Från det att jag slog upp den under en eftermiddag, tills att jag blev klar sex timmar senare, gjorde jag inget annat än läste. Det gick inte att sluta.

Janni lever tillsammans med Aylin, Marco och Emil och barnen Simone och Ella. Man får klura lite i början för att förstå hur alla hänger ihop med varandra men det är ett tankearbete man mer än gärna gör. Med i familjen finns även hunden Candy som är räddad från hundstallet för en sista chans då hon är stundvis aggressiv och har bitit ihjäl sina valpar. Berättelsen börjar på Ellas födelsedag, när en höggravid journalist ringer på hemma hos familjen. Hon är där för att hon ska skriva en bok om Sasha, sångaren och musikern som hittades död på ett hotellrum nästan fyra år tidigare. Sasha, som Janni kände sedan universitetet och hade ett komplicerat men kärleksfullt förhållande med. Sasha, som levde i sin egen värld där musiken var den dominerande kraften. Så rullar hela historien upp, genom skoltiden, ungdomsåren och början av vuxenlivet när Janni arbetade inom hemtjänsten och bodde i en skabbig enrummare medan Sasha blev känd, reste världen runt och gick på premiärer. Men han återkom hela tiden till Janni, de återkom hela tiden till varandra och sakta med säkert närmar vi oss katastrofen.

Texten är ofta lite hemlig och kortfattad, stora händelser nämns som i förbifarten och kan vara lätta att missa. Många riktigt hemska saker passerar förbi ganska fort. Men de fastnar ändå på näthinnan och ger en fin helhetsbild. Jag tycker väldigt mycket om att Janni bor i en familjekonstellation som inte är den traditionella men att det samtidigt inte tas upp som något udda eller ifrågasatt, det bara är. På samma sätt finns det riktigt obehagliga saker som författaren inte duckar för. Eller bara det att Janni har ett komplicerat förhållande till sin dotter, boken igenom. Jag trodde verkligen på den här boken och allt som hände. Och nu ska jag faktiskt läsa den - igen. 

Nattavaara - Thomas Engström & Margit Richert

 

Vi befinner oss i en nära framtid där klimatkatastrofer helt förändrat världen och Norrbotten har brutit sig loss från Sverige. Den nya staten Nordmark styrs nu av en Jarl och på den fattiga landsbygden stryker gäng i Mad Max-stil omkring (fast här på cyklar) och plundrar människor på den lilla mat de fortfarande har kvar. Vi får, bland andra, följa tonåriga Erik som efter föräldrarnas självmord blir ensam med sin lillasyster när byborna tar deras hus. Till fots börjar de ta sig mot Kiruna där de hoppas få laglig hjälp att ta tillbaka sin egendom. I en annan del av Nordmark blir Marja tillfångatagen av landstrykare och gör sitt bästa för att bli en av dem, allt i kampen för att överleva ännu en dag. I Kiruna styr samtidigt ett få antal personer hela Nordmark med en blandning av propaganda, pådyvlad främlingsfientlighet och matkuponger. 

Det är lite väl många personer att följa i den här första delen av trilogin men allt är samtidigt oerhört spännande och fartfyllt. De lugna stunderna är lätträknade och jag ramlade igenom de dryga trehundra sidorna på ett par kvällar. Det är våldsamt, sorgligt och förvånansvärt ofta riktigt muntert. Jag tycker trots allt om den här skrämmande världen som jag på intet sätt skulle vilja leva i, är nämligen helt säker på att jag skulle vara en av de första att gå under i den. Det är väldigt effektfullt att placera hungersnöden i en miljö som är en så bekant, att förvandla landsbygden i Norrbotten till vad vi annars mest ser på Afrikas horn. Att människor faktiskt dör av svält. Att folk med knivar och skjutvapen försvarar det de anser vara sitt - och faktiskt dödar varandra i den kampen. Nattavaara är den perfekta julklappen till spänningssökaren som vill spegla sig i en möjligt nära förestående framtid.

Gudars like - Meg Rosoff

 

"Alla talar om förälskelsen som det mest mirakulösa, mest livsomvälvande i hela världen. Något händer, sägs det, och då vet du. Du ser in i din älskandes ögon och ser inte bara den person som du alltid drömt om att få möta utan också den du alltid i hemlighet har trott på, den du som väcker längtan och glädje, den du som ingen annan egentligen har lagt märke till förut. Det var det som hände när jag träffade Kit Godden. Jag såg in i hans ögon och jag visste. Det var bara det att alla andra också visste. Alla andra kände precis likadant."

Precis som med Meg Rosoffs debutroman Så har jag det nu så drabbades jag oerhört mycket av Gudars like. Jag låg vaken till sent in på natten för att få läsa klart, med svidande ögon och hjärtklappning. Det sjuttonåriga berättarjaget förblir namnlöst och könlöst hela berättelsen och det är fantastiskt snyggt gjort. Kärlek kräver inte pojke eller flicka. Allt som behövs är en känsla. Jaget bor tillsammans med sin stora familj i ett sommarhus på landet utanför London när två tonårspojkar kommer för att vistas där. Den mörka och tysta Hugo samt den ljusa och närmast gudalika Kit. Och nästan omedelbart slår kärleken till, för flera av de som spenderar sin vanliga lugna sommar med segling, ridning och böcker. Kit slår ner som ett blixtnedslag. Men vad känner han själv, vad är han ute efter? Gudars like är en bok med en exakthet som är ovanlig, både vad gäller känslorna och själva orden. Inte ett enda tecken känns onödigt, allt sitter precis där det ska. Och passionen sköljer över en, som en ostoppbar våg.