Dagbok från ditt försvinnande, av Malin Lagerlöf

" - Malin, jag är rädd att vi har tappat bort Daniel."

En dag i oktober 2011 gick filmregissören Daniel Lind Lagerlöf ut genom dörren, lämnade sin fru Malin och deras tre barn, och kom aldrig mer tillbaka. Det som skulle ha varit en vanlig dag på jobbet blev den mest ovanliga. Han letade inspelningsplatser i Tjurpannans Naturreservat och ramlade förmodligen i havet och drunknade men hans kvarlevor har aldrig hittats. Kvar i Stockholm fanns Malin och barnen, det yngsta bara tre månader gammalt. Jag lyssnade på författaruppläsningen av den här boken på Storytel och det var oerhört mäktigt att höra Malin läsa upp sin egen text som är mättad med sorg, kärlek och ilska. Vad gör man när ens partner sedan tjugofem år från den ena dagen till den andra inte längre finns kvar i livet? Hur tar man sig igenom de första kritiska dagarna, månaderna, och hur tar man hand om tre barn när man knappt är kapabel att se till sig själv? Jag älskar hur hela berättelsen är totalt befriad från sentimentalitet, att hon är fly förbannad mitt i saknaden, "Hur kunde du lämna mig!" för hela texten är skriven till Daniel. Jag gillar även listorna som dyker upp lite här och där: "5 råd till dig som blivit änka" eller: "5 påträffade föremål som fått mig att gråta". Framförallt tar jag till mig rådet att inte köpa blommor när något gått bort, beskrivningen av hur Malins lägenhet fullkomligt dränks i en tung blomdoft och hur hon skäller ut ett stackars bud för att han levererar ännu fler buketter är både rolig och sorglig. Rådet att hellre överlämna hemlagad mat låter mer än rimligt. 

En isländsk bokhandel på Keflavik

Vad göra under en mellanlandning på en och en halv timma på Keflavik, Island? Självklart går man till bokhandeln. Strunt samma att man inte sovit på nästan tjugofyra timmar och är grovt jetlaggad, och se vilka guldkorn jag hittade. De har jättefina böcker om Island i färdiga påsar, redo att ta med hem. Hur underbart som helst. Och om jag bara förstått en uns mer isländska än jag gör, så hade jag köpt Harry Potter och det fördömda barnet, den var ju ändå på rea.

Trojanerna, av Lova Lovén

Låt mig presentera: en modern apokalyps! Vi får följa tre kvinnor som från olika platser i samhället får se hur samhället trasas sönder och därmed tingas inse hur lite de kan göra för att skydda sig själva och dem de älskar. I Sverige börjar undergången på en klassåterträff i en högstadieskola i Malmö. När polisen kommer fram är alla 300 människorna döda och till en början kan de hålla dödsorsaken hemlig. Men när fenomenet sprider sig till andra ställen, till arbetsplatser, kyrkor och ishallar, i en takt som inte polisen hänger med i så blir det allt svårare att dölja sanningen för allmänheten. Någon eller något håller på att utrota mänskligheten och fienden verkar närmast osynlig, försvinner innan någon kunnat berätta vad som hänt. Det här är både det värsta och det bästa jag vet. Det värsta för att det är min mardröm, att de man älskar bara dör och det finns ingenting man kan göra åt saken. Samhället kollapsar och de man brukar ringa till för att kalla på hjälp finns inte där längre. Det bästa för att det ger mig en chans att bearbeta den där rädslan, och vad är bättre än att göra det i trygghet hemma i soffan? Sedan måste jag berätta att jag älskade slutet, men jag kan inte säga varför, så därför måste du läsa boken själv.

Jag har varit i Hogsmeade och Diagon Alley, samt åkt Hogwarts Express!

Har precis kommit hem från en elva dagars resa till Orlando, Florida. Givetvis besökte vi en av Disney World-parkerna, Kennedy Space Center och Sea World men det som slog allt det tidigare nämnda var Universal Studios och Islands of Adventure. Vi köpte tvådagarsbiljetter med express-pass (för att slippa stå så mycket i kö) och det kostade mer pengar än vi någonsin kunnat drömma om för två vuxna och två elvaåringar. Men det var värt det, oj, vad det var värt det! För där finns helt otroliga Harry Potter-världar uppbyggda. Då vi började på Islands of Adventure kom vi först till Hogwarts vari de har placerat en ride som heter Harry Potter and the Forbidden Journey, en interaktiv åktur där man får följa med på "kvast" i och runt slottet, mycket välgjort och kittel i magen. Strax nedanför slottet ligger trollkarlsbyn Hogsmeade, klädd i vinterskrud, med många av de välkända ställen man läst om i böckerna och sett på filmerna. 

Sedan gick man till stationen för att ta Hogwarts Express till Londons King's Cross! Jag upprepar: man fick ta ett riktigt tåg som åker över till park nummer två, Universal Studios, där man kliver av på ett fiktivt King's Cross och kan gå rakt in på Diagon Alley. Både jag och mina bonusbarn köpte snordyra Harry Potter-kappor samt sprang in och ut i alla affärer som erbjuder alltifrån gosedjur, godis, glass, butter beer och trollstavar. Högst uppe på Gringotts bank sitter den drake som Harry, Hermione och Ron hjälper att fly i en av de senare böckerna. Inne i Gringotts finns en ride som heter The Escape From Gringotts och är delvis interaktiv men man åker i vagnar som går på räls igenom hela historien. Förmodligen den mest fantastiska åkturen jag varit med om. Nej, stryk "förmodligen", det ÄR den bästa åkturen jag varit med om.

Lånad video för att visa hur det ser ut när draken sprutar eld var tionde minut!

 

Som alltid när jag gör sådant här så förstår jag inte hur jag ska kunna gå tillbaka till att leva i den riktiga världen. Den är ju så tråkig! Jag vill bara sitta hemma och läsa om böckerna, se filmerna tills dvd-skivorna är utnötta. Men nu gäller det att jobba vidare så att vi kan spara ihop pengar till nästa äventyr.