Jag tänker på min, hittills, enda resa till Amsterdam, det måste vara åtminstone femton år sedan nu. När jag steg av tåget från flygplatsen vid Centralstationen så hände följande inom fem minuter: jag blev erbjuden att köpa droger och jag såg en naken kvinna dansa på ett bord på en pub. När man är i Amsterdam så är man verkligen i Amsterdam! Men mina starkaste minnen, det jag hela tiden återkommer till i tankarna, är mitt besök i Anne Frank Huis. Jag läste boken så många gånger som tonåring och kom flickan som skrev den väldigt nära, självklart var jag tvungen att åka till huset där hon gömde sig i två år. Det var precis som jag hade väntat mig att det skulle vara och på samma gång dubbelt så hemskt och hälften så läskigt. Alltså helt obeskrivligt. Som alltid så tycker man att allt är så mycket mindre än man trott, för bilder kan inte förmedla klaustrofobin i de stängda och minimala utrymmen som de två familjerna vistades i så länge. Det är ett museum jag verkligen rekommenderar. Passa även gärna på att köpa ett exemplar av Anne Franks Dagbok när ni är där, den finns att köpa på de flesta språk.
