Jag ser fram emot ljuset, både bildligt och bokstavligt talat. I vanliga fall är jag inte mycket för våren, den gör mig ärligt talat mest deprimerad, men nu behöver jag förändringen. Med risk för att upprepa mig: hösten och vintern var så tuff att jag och familjen ännu inte riktigt har tagit igenom oss det värsta. Inte för att jag trodde att vi skulle ha gjort det vid det här laget men aldrig tidigare har vi varit i så stort behov av ljus, semester och vila. Eller bara bra saker i allmänhet! Så jag ser fram emot tid med familjen, att vi fortsätter med plättfrukost om söndagarna, skridskoåk på sjön i några veckor till, massor av lästid och då gärna framför brasan. Sedan har jag börjat längta efter rosévin på balkongen, ni vet den där första varma aprildagen när man kan sitta i lä med solen i ansiktet. Spela roll att man kanske måste ha en mössa och extra tröja, man är utomhus! Jag har inte kommit så långt att jag ser fram emot specifika saker, boksläpp eller annat, utan det är mer en allmän känsla av bättre som jag är ute efter.
Vilket får illustreras av hur det såg ut när solen gick upp över Östermalm och Riddargatan i morse. Det är fortfarande kallt ute. Men ljusare!
Rosė på balkongen och sol. Kunde inte sagt det bättre. Vilken målbild!
SvaraRaderaDet känns lite avlägset nu när det är -10 grader och februari men snart så!
RaderaIbland är ljuset bra att ha. Solen i april är underbar, har svårare för marssolen i alla fall den första.
SvaraRaderaJag brukar som sagt mest bli deprimerad av vårsolen, allt blir så skarpt och fult innan det börjar grönska. Men för första gången på länge så längtar jag.
RaderaJag gillar inte snön, är trött på att skotta nu. Men att det blir ljusare är bra. Ska försöka utnyttja det med lite promenader.
SvaraRaderaJag älskar snön! Men nu får det faktiskt snart vara nog. Promenader är alltid trevligt. :-)
RaderaNär man haft det tufft så hjälper det mycket att det blir lite ljusare och varmare.
SvaraRaderaDet hoppas jag verkligen att det kommer göra!
Radera