Åh Elio. Jag har levt med hans förälskelse länge nu, dykt ner i den om och om igen tillsammans med den heta italienska sommaren. Som jag skrev redan för en månad sedan så är Call Me By Your Name en av de mest träffsäkra beskrivningarna av att bli kär som jag läst, för även jag har blivit kär i Oliver. Jag har suttit för mig själv och läst otaliga stycken högt, för det är så vackert men även bitter-ljuvt. Det är precis så här det kan vara att bli förälskad, att älska. De där tvångstankarna, när man nästan önskar att inget ska hända för då får man behålla allt perfekt inom sig, då måste man inte konfronteras med en verklighet som kanske inte lever upp till ens förväntningar. Den här boken är en kärlekshistoria där det är fokus på det viktiga: kärleken. Inte rädslorna eller omvärldens fördomar. De historierna ska också få finnas men det är så befriande när det nästan bara handlar om fjärilarna i magen och orden som kommer ut för fort. Deras förälskelse är ren och självklar, Elio frågar sig inte varför han dras till Oliver, han bara älskar och han behöver inte konfrontera hela sin identitet då kärleken till Oliver är för stor för att ifrågasättas. Jag inser att jag svamlar mycket här och har svårt att beskriva själva händelseförloppet men det kan du gott få läsa och upptäcka själv. Hela den här boken är som en enda stor känsla i mig, jag hoppas den kan bli det för dig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar