Kulturkollos veckoutmaning: Nördar och noobs

Det handlar om att stå för sitt nörderi, att bekänna vad man kan allt om. Jag behöver inte "komma ut" så värst mycket, mina vänner och kollegor är sedan länge väldigt vana vid att jag ständigt går runt i Harry Potter-strumpor och att höst innebär att Ravenclaw-halsduken åker på. Att läsa Harry Potter, eller att se på filmerna, är som att komma hem. Exakt hur en galen hittepåvärld kan kännas mer verklig än verkligheten kan jag inte förklara, det bara är. Det är nog det som är hemligheten med J.K. Rowlings succé, att hon skapat en värld som miljontals trånande människor har tagit till sitt hjärta. Men det innebär även att man ständigt längtar sig blå efter något som man inte riktigt kan nå ända fram till, bara nosa på sidorna av. Ibland blir man nästan sjuk av denna längtan. Man gör allt för att få befinna sig där bara några minuter till, köper saker för tusentals kronor; tröjor, trollstavar, smycken och muggar. Men det är också så roligt! Speciellt när man i somras tillsammans med bonusbarnen kunde planera en semester till London där väldigt mycket cirkulerade kring vårt delade specialintresse, deras pappa fick bara hänga på och se glad ut.